Det var visst ett tag sedan! Har inte riktigt orkat skriva, infektionerna tog ordentligt. Men börjar bli bättre äntligen. Tråkigt nog smittade jag Thomas, så han är sjuk sedan över en vecka i hög feber och hosta. Nu hoppas jag bara att han inte skickar skräpet i retur..
Annars har det gått mest i innebandyns tecken. Det är ju full rulle i vanliga fall när säsongen börjar - i år har det varit helt tokigt eftersom jag kom efter i starten. Det blev alldeles för mycket jobb med Björnslaget och den är tanten har ju begränsad ork. Så det blev att lägga planeringen för serierna åt sidan, vilket straffar sig nu.
När vi dessutom inte har en organisation värd namnet blir ju inte saker och ting bättre. Har haft ett par ordentliga utbrott senaste veckan, och till min stora förvåning verkar det ge resultat! Får se hur det blir när de ser att jag lugnat ner mig.. ;)
Men seriematcherna har börjat grymt bra! 2 av 2 matcher vunna i div 2, likadant i H reserven 2 av 2 vunna. Juniorerna i Juniorallsvenskan vann sin första match idag och div 5 vann sin match i söndags. I morgon ska de spela sin andra, och jag tror att de ska fixa sin andra seger då :) Tror aldrig vi har börjat en säsong så starkt, så det ska bli spännande att följa fortsättningen. Ni kan väl förstå att det är enormt att få vara lagledare för de här killarna!
Att sedan Frölunda Indians vann över Djurgården idag och Andersen tog sin 5:e (!!) nolla är ju liksom bara grädden på moset. Serieledningen återtagen, vilka mer än vi inbitna fans hade trott det?
Linda har nervösa dagar nu. Vad det gäller säger jag när vi vet, men går det vägen vet jag vem som kommer vara den lyckligaste 21åring som skådats. Om ett par veckor åker hon och bästa kompisen till Egypten igen, det behöver de båda två.
Hon har dessutom fått en läkare som verkar bry sig, och utreder henne från grunden. Äntligen tas det prover som faktiskt är relevanta, och det visar sig också på resultaten. Även om det inte är roligt att värdena inte är bra, är det ju ändå ett steg på vägen till en diagnos - till..
Så nu är hon gladare igen, mycket gladare. Och hennes mamma också förstås.
Daniel sliter på med träningar, matcher och jobb. Det verkar som han trivs bra på Parken, skönt är ju det. Inte lätt att få jobb, så han är nöjd. Det blir allt emellan 2 - 4 pass i veckan, och nu börjar han få en och annan eftermiddag också, inte bara nattpass. Tydligen är det ett fall framåt, gott!
Nu ska den här skruttiga damen krypa till sängs. Har varit ute och tittat efter stjärnfallet som skulle komma i kväll, men det har lyst med sin frånvaro.
Tänker i kväll lite extra på min lillasyster A, som i dagarna fick besked om att en god vän fick ge upp slaget mot cancern. Skitsjukdom..
Sov gott o Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar