Idag tände jag ett ljus och satt och funderade i soffan. Jónas begravdes på Island, och tankarna gick ju till Annika förstås.
Det som hänt väcker ju min separationsångest till liv igen. De som känner mig väl, vet ju att jag har slagits mot den sedan olyckan. För det mesta klarar jag det bra, men ibland kommer spöket upp till ytan igen.
Det är jobbigt när Thomas åker till jobbet, Daniel ger sig ut till jobb eller kompisar. När jag inte får tag i Linda direkt. Om mamma inte svarar i telefon för att hon råkar vara och handla. När jag hör att pappa är förkyld. Hjärtat skenar, svårt att andas, fantasibilder på olika omöjliga scenarion flimrar framför ögonen och känns så verkliga att det gör fysiskt ont i kroppen. Men det brukar släppa efter ett tag igen, så det blir hanterbart.
Just nu sitter jag och funderar på om jag ska orka åka och handla. Haft feber sedan igår, hostar och ont i halsen. Har bestämt mig för att det inte är influensa, bara så ni vet. :)
I morgon är jag nog kry igen..
Hästköttskandalen på Findus tycker en del är löjlig. Och hade det varit för köttets skull hade det inte varit så illa. Men det är ju bedrägeri, vi betalar för något vi inte får.
Och än värre, det handlar ju om trygghet för dem som har matallergier eller intoleranser, och likadant läkemedelsallergier. Man måste ju vara trygg i att matproducenterna har 100% kontroll över vad de säljer. Vad är det som säger att de är noggrannare med andra ingredienser? Det kanske finns ägg, nötter, gluten och annat i mat som inte SKA innehålla det. Det medför ju livsfara för dem som inte tål dessa ämnen. Och för mig som läkemedelsallergiker kan ju det också sluta illa om maten innehåller substanser jag inte tål..
Findus säljer glutenfria varor också. Funderingarna kommer ju direkt, är det verkligen säkert att äta det de säger är glutenfritt?
Och hur är det med andra matproducenter? Vågar man?
Så det handlar om väldigt mycket mer än hästkött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar