För två år sedan

I dag för två år sedan var jag nervös.
Jättenervös.
Och ganska rädd också.
Låg och tittade på mina fötter och undrade om de skulle finnas kvar i morgon..
Hur jag tänkte då vettetusan, det kan ha berott på medicineringen jag fick inför mitt dubbla höftledsbyte. Ni som känner mig och kan mina äventyr, vet att jag och starka mediciner har en förmåga att ge väldigt underliga effekter.
Någon gång under natten innan operationen frågade jag nattsköterskan varför jag inte fått prova ut nya fötter. Hon förklarade tryggt att mina fötter skulle finnas kvar och att höftlederna var av "one size modell". Tror inte jag berättat detta för ens Thomas, Linda eller Daniel - det var lite pinsamt och jag förträngde det nog i medicindimmorna veckorna efteråt.
Veckorna efter var mest som ett töcken. Fick fina piller som inte bara tog bort de värsta smärtorna utan också försatte undertecknad i en någorlunda behaglig dimma..

För en vecka sedan var jag på tvåårs-besiktning och läkaren var mer än nöjd. Käppen finns kvar för balansens skull (tyvärr fick jag ingen ny hjärnprotes), rörligheten är mer än förväntad. Fick order om att inte använda hela rörligheten, risken finns för subluxation eller luxation, men den är mycket liten. :) (Subluxation betyder att leden hoppar ur och sedan i ledskålen igen, luxation att den hoppar ur men inte i igen)
Som ni ser på bilden är det rejäla doningar de satt i. Trådarna fick de sno runt eftersom jag frakturer i lårbenet. Pga det fick jag bara ligga i drygt två månader, bara toabesök och försiktiga korta promenader runt i rummet med kryckor och lyft vänsterben.
Jag blev alldeles oerhört ompysslad av Thomas och Linda, de servade med mat och godis. Daniel kom så mycket han kunde, men han jobbade och dessutom fick han ju sin första egna lägenhet ett par veckor innan jag opererades så han hade fullt upp.

Den här fina bilden fick jag med mig hem i förra veckan. Som ni ser är inte proteserna likadana, det beror på att jag är med i en studie där de testar två likvärdiga proteser, men de har olika längd. Fördelen med den korta är att om man skulle behöva byta protes om en massa år, finns det friskt lårben att använda och chansen att lyckas med ett byte till är större. Eftersom de vill göra jämförelsen så precis som möjligt fick jag operera båda höfterna samtidigt. Det gör man inte annars.

Jag är väldigt tacksam över att få den här chansen, av flera skäl. Dels slapp jag att göra två operationer på ett år, och får jag en fantastisk uppföljning under 10 år som jag inte skulle fått annars.

Tycker väldigt mycket om mina nya, fina reservdelar som gör att jag numera kan gå rak, 
flytta fötterna mer än 10 cm i taget, jag har lika långa ben, jag kan sova på mage, 
Jag kan komma upp från golvet utan hjälp, det känns inte som benytorna skrapar mot 
varandra varje gång jag rör på mig.

Jag är smärtfri i mina höfter och det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva igen.