Sliten

Nu börjar det kännas ordentligt i kroppen att det har varit mycket och fortfarande är en hel del kvar innan man kan vila ut.

Bloggen får uppdateras sporadiskt ett tag igen, för när jag är klar på kvällen, är jag så trött så jag ser dubbelt. Kroppen värker extra mycket, men jag tror det beror på en ny medicin jag fått, och att den nya astmamedicinen inte funkar ordentligt.

Men det är lugnt, det är inga större problem egentligen, jag är mest trött.

Packningen inför Lindas flytt vilar denna vecka, så Bamse får vänja sig vid sitt nya liv. Det går jättebra, han lär sig nya saker varje dag. Han börjar bli trygg, och inte så ängsligt. Han springer upp och ner i trappan i svalen utan problem, hoppar upp och ner ur soffan. 

Och han skrattar! När han blir riktigt glad grimaserar han med hela ansiktet, precis som Ella gjorde när man kliade henne. Så himla söt han är, och en riktig gosegris. 

Namnet Bamse passar denna raring perfekt. En riktig liten nalle är han! 💖

Mår bra

Jodå, vi mår bra!

Jag är så himla trött bara, får liksom inte tummen ur och skriver. Det är inte så att det inte finns massor av tankar, det är mer orken att formulera dem som saknas. Vinter/vår/efter virus från i höstas effekt kanske. Thomas och jag hade ju något konstigt för 1½ år sedan, som ingen visste vad det var. Jag fick lunginflammation och Thomas hade hosta länge. Min astma har inte blivit bättre sedan dess, och vi har varit mer eller mindre urlakade sedan dess.
Förhoppningsvis släpper det så småningom.

Vi går i väntans dagar. Linda ska få besked om sjukersättning de närmaste dagarna och det är nervös, väldigt nervöst. Hennes handläggare ringde för två veckor sedan och var väldigt positivt. Men vis av tidigare erfarenheter tar vi inte ut något i förskott.. 

Så vi har ont i magarna av nervositet just nu, hon kollar FK´s sida hela tiden, och varje gång min telefon ringer hoppar jag högt, och får halvt hjärtstillestånd.

Håll en tumme för att det går vägen den här gången!

Vi väntar på våren också förstås, vill ha värme, vill ut i trädgården och greja.

Har testat att sätta fröer i år, tomater, paprika, gurka, luktärter av olika slag och solöga (tror jag de heter)
De har kommit upp fint, nu får vi se om jag klarar att hålla liv i dem också.. 😄

Långa och skrangliga, trots ljus.
Förhoppningsvis ska det funka.. 😊

Ägarinnan till de här benen är förstås Ella.

Hon har precis börjat löpa, och sitt vanliga hispiga jag trogen,

är superirriterad på bakdelen som tydligen nyper henne.. 🙈😂😍

Vi var och lade om däcken på bilarna häromveckan.

Eftersom Linda är fullvaccinerad och mamma fått första sprutan,

vågade vi oss in på en fikastund. 😍

Förra veckan var jag hos finaste Sandra och klippte mig.

Smittsäkert förstås, och med gofika.

En perfekt stund! 💗

Nope

..det fungerar inte.
Förstås.
Efter en massa timmar, med ett humör som sas inte är på topp, ligger jag nu i sängen med två ganska små hundar.
Eller ja, de tar ju plats..
Lite.

Soffhäng

Det blev inte så mycket gjort idag heller. Är löjligt trött, undrar om jag kanske har en infektion i kroppen? Tja, det lär jag ju märka snart isf..

Hursomhelst.
Dagen började sådär bra. Gick ner och duschade före frukost, och det var väl tur det. Fixade frukost och kröp upp i soffhörnet. Kände efter en stund att det nog är lite för kallt, hade börjat frysa. Kollade termometern och upptäckte att den bara var 17,5 grader inne.. Ner och kolla pannan - jodå, den hade stannat. Igen.
Ringde Göteborgs Energi, och de skull försöka få ut en tekniker. För att göra en lång historia kort, blev det byte av en mekapär, en gängad historia med chip på en änden. Förhoppningsvis ska det väl hålla nu.
Lite tur att vi inte sa upp det där serviceavtalet - annars hade vi fått vänta till i morgon och själva fått leta rätt på en tekniker.
Nu är det varmt och gott igen iaf.

Spikade upp tavlorna i balkongrummet, de har stått bakom fåtöljen i ett par år nu så det var väl dags. Tror att de hamnade hyfsat rakt, men ögonmått kom inte med leveransen när jag föddes, så vi får se vad domen blir av Thomas.
Har gjort en stor gryta med köttfärssås också men dammsugning blir det nog inte - orkar helt enkelt inte.

I morgon blir det en heldag med Linda. Vi ska ut och övningsköra lite, hämta beställda räkmackor och sedan blir det körkortsteori, tvätt och myskväll.

Nu blir det soffhäng framför TV'n, Frölunda spelar, det är innebandy-VM och kanske kan jag hitta någon bra film..
Livet är skönt!

Så trött

Just nu är jag så trött, kroppen känns som betong, ömmar och värker och i skallen är det bara en tuggummiliknande, dunkande, seg massa. Har sovit dåligt ett tag, vilket nog mest beror på frustration, oro, ilska och funderingar. Linda's problem med underbar läkare som slutar och oron hur hon/vi ska hitta en ny, Försäkringskassan som mest verkar anse att de som söker hjälp är mest till besvär, funderingar runt vår underliga syn på människor som behöver hjälp och stöd i allmänhet och gamla, sjuka och flyktingar i synnerhet. 

Tycker det är obehagligt och skrämmande med allt hat som kommer till ytan. Jag förstår mekanismerna, men kan inte acceptera det. Aldrig.

Stannade hemma från träningen ikväll, kroppen sa helt enkelt ifrån. Vi vann en fin vinst i helgen igen, väldigt skönt. Tror att det börjar sätta sig i laget, de börjar hitta varandra och komma på strategier som verkar fungera. Framförallt inställning har tagit stora kliv, väldigt bra.

Och så ett himla gott tips! Som viktväktare letar man ju hela tiden nyttiga, poängfattiga godsaker. Och Linda, som är superbra på att testa nytt, rekommenderade Skånemejeriernas Yoghurtkvarg. Den är laktosfri och sockerfri. Har varit lite tveksam, men idag köpte jag ändå en burk, Tahitivanilj. "Råkade" doppa fingret och smak.. Himmel och pannkaka så gott! Linda har testat jordgubb/lime och ananas/kokos också och de är nu ett frukostvalet nummer ett för henne. Hon äter med havrekuddar och lite frysta bär och tycker att hon står sig bra på det. 

Jag tänker testa med ett tärnat äpple med lite kanel i kväll som mellanmål..

Och nej, detta är inget sponsrat inlägg ;)

Trött

Den senaste tiden har tagit ganska hårt på kropp och själ märker jag.
Minnet lever sitt eget liv och kroppen bråkar lite.
Men nu ska saker och ting lugna ner sig, och jag hoppas och tror att sommaren ska bli den bästa på länge så vi alla får återhämta oss. :)

Idag åkte Linda jag på en liten tripp till tandis, Frölunda Torg, Maxi på 421 och Ikea. Men tunna plånböcker och lite ont om tid, blev det inte så mycket handlat, men bonusen blev att vi hann en liten sväng runt Järnbrott.
Oj, så annorlunda det är nu! Det är bara 6 år sedan vi flyttade, men under den tiden har Järnbrottsskolan stängt och rivits. Nu har ett stort bostadsområde med massor av flerbostadshus och några radhus byggts upp. Och det är verkligen en förbättring! Det har blivit väldigt fint. Men när man läser vad det kostar att bo där, blir man lite mörkrädd. Det är inget för låginkomsttagare precis..

Järnbrottsskolan (Bild från internet)

Några av husen som nu ligger där skolan förut låg
(Bild från internet)

Radhus som nu byggts där skolan låg
(Bild från internet)

Mer ska byggas i Frölunda. Runt Frölunda Torg planeras 600(!) lägenheter och fler är visst på gång. Spännande, planerna ser fina ut iaf, och det påstås att det ska byggas billigare lägenheter. Det är jag inte så säker på, men hoppas kan man ju.
Väldigt bra att det byggs är det, för bostadsbristen är väldigt stor. Jag är enormt glad att ungarna har sina lägenheter, det är banne mig inte lätt att komma över  bostad till överkomlig hyra i bra områden.

Apropå det, jag hoppas snart kunna visa någon bild från Lindas nya lägenhet, den blir jättefin! :)

Egentligen och 22 år

Har egentligen en hel del att skriva om, men är så jädrans trött just nu..

Mycket händer iaf:
Vi är ute och handlar till Daniels första, egna hem mest varje dag. På fredag flyttar han, och det känns väldigt konstigt i mammahjärtat!
Linda håller på med ett maratonlopp med provtagningar och läkarbesök. Nästa vecka blir det titthålsoperation och veckan efter det besök på reumatologen.
Thomas håller på att kurera/vila sig efter ett ryggskott. Och det går bra, i morgon går han till jobbet.

Själv haltar jag runt med hjälp av kryckorna. Och det går ju sådär. Men förhoppningsvis är det bara en månad kvar nu..

Annars har jag mest:
* Retat mig på alla som gnäller över att SMHI "missade att det inte blev orkan i Göteborg istället för att vara tacksamma för att vi slapp eländet - det lär ju ändå komma fler under hösten eftersom det är så varmt. De begriper dessutom inte att man behöver planera indragning av tåg mer än en timme innan avgång..
* Grunnat över hur i hela friden politiker och tjänstemän tänker när det gäller sjukvård och åldringsvård. Är det dags att införa ättestupa och fattighus igen? Varför inte avlöna sjuksköterskor ordentligt och sluta använda bemanningsföretag? Varför inte se till att det finns riktiga ålderdomshem (jag vet att det inte hetat så på många år, men varför inte kalla saker och ting vid sina rätta namn) för dem som vill och behöver? Det är inte rätt att gamla människor ska sitta helt isolerade i sina hem och oroligt undra över vem av alla 57 hemtjänstare som kommer idag. Eller om det blir en ny nr 58.. Att de ska behöva betala 60 kr för en liten plastburk med en vecka gammal oätlig mat. Man kan köpa bättre fryst mat för 25 kr på Kvantum..
* Förundrat mig över varför kan inte sjukvården kan se patienten som en hel kropp? Varför måste de dela upp en person i bitar - jag är inte ett blodomlopp, en knippe nerver, immunförsvar eller en bit ben. Jag är en Lisbeth.
* Glatt mig över att killarna och Maria i Frölunda IBK kämpar på med den äran. De vinner matcher och ligger bra till i tabellerna, både i Div2 och reserven. Skönt, men attans vad jag saknar dem!
* Försöker vila mellan sjukbesök och affärsraider - med serier, filmer, bloggläsande och lite dataspel.

Många tankar snirklar runt mycket just nu. Får försöka reda ut dem så småningom, just nu är jag alldeles för trött. Kanske försvinner mycket grubblande när jag förhoppningsvis mår bättre om ett par månader.

Idag är det 22 år sedan olyckan hände.
Här kan du läsa om den.

Idag skickar jag extra tankar till Malin och hennes dotter som kämpat sig igenom en tuff tid

Var rädda om er därute!

Jahaja

Helgen är över och vi kan konstatera:

...att mina killar skötte sig väldigt bra och vann sina matcher i både Div2 och Res

...att Thomas och jag har bestämt att avsluta målningen av fasaden för i år. Den sista lilla biten får vänta till våren

...att min mamma är väldigt generös. Hon delar tom med sig av sin brakförkylning till mig och Linda

...att jag har den goaste mamman som finns. Trots förkylningen.

...att jag lyckas skriva detta inlägg med surfplattan, även om det tog en stor bit av mitt tålamod och milda humör

...att det nog finns en mening med allt som sker, även om det ibland är jäkligt svårt att se det positivt

...att jag nog borde försöka sova nu

Godnatt, ta vara på er!

Dagvill

Har ingen pejl alls på vad det är för veckodag märker jag. Trodde det var onsdag, men visste ju ändå att det är det inte - vi har kalas för Linda då. Upptäckte att det inte är fredag heller. Att det är måndag hade jag liksom inte ens en tanke på. Förvirrande? Jodå, det tycker jag också! ;)

Blev inte så glad när jag skulle kolla varför jag inte fått någon bekräftelse på remissen till höftledsoperation. Det är tre veckor sedan den skickades, så jag borde ju hört något. Men det förstår jag ju nu varför jag inte gjort. Först hade läkaren inte skickat den till läkarsekreteraren förrän den 24:e, och hon i sin tur hade inte skickat in den ännu. Blir så jädrans irriterad, nu blir det ju garanterat inget förrän till hösten - tre månader är ju siste juli och då gör knappast några reservdelsbyten.:/ Skitsur är jag faktiskt. Sköterskan undrade om jag hade ont - jooo, det har jag ju eftersom precis bett henne fixa en telefontid med läkaren för att ev få ett handikappstillstånd. Nu när jag är så dålig tar det hårt på nacken, därav nackspärren. Har "föraningar" hela tiden på mina gamla vanliga punkter och det behövs inte mycket för att det ska knäppa till.
En sak är iaf klar: Jag är förbaskat trött på slappa och nonchalanta läkare.. :(

Men det finns ju annat som är roligare. Idag har jag beställt smörgåstårtor till kalaset - och lyckan är fullständig för det finns glutenfria som är lika fina som de med gluten! Gissa om Linda är glad..

Har också varit hos finaste och bästaste frissan Annika. Vi har varit vänner sedan -92. En jättehärlig tjej, som har spring i benen hela tiden :)

Skulle väl börjat städa av idag, men det får bli soffan en stund nu. Är mätt efter att ha satt i mig en rejäl portion kalops, som faktiskt blev ganska bra den här gången  :)
Kaffe och lite glass kanske skulle sitta fint..



Helg med stort spann

Puh, nu sitter jag i soffan, utpumpad både till kropp och själ. Det har varit en helg med stor glädje, oro och massor av känslor.
Lördagen började bra. Sista hemmamatchen skulle spelas, och förhoppningen var ju att vi skulle vinna den matchen. Tyvärr en del manfall, några sjuka och några bortresta, men ändå ett bra lag.

Det började ju sådär bra. 2 mål i baken direkt, skit. Men gubbarna lyckades jobba sig in i matchen och första perioden slutade 5-4, en väldig massa mål. Mindre av den varan blev det i andra, som slutade 0-0 efter ett väldigt böljande spel. Men hyfsat bra innebandy.
Tredje perioden börjar efter att vi tackat funktionärer med några smågåvor.
Vi börjar bra första minuten.
Dår ringer mamma och undrar vad jag gör. Förstod direkt att något hänt, för hon ringer inte ofta till mobilen, och hon visste att jag var på match.

Hon berättade att min yngsta syster fått ett anfall. (A har haft epelepsi sedan tidiga barndomen. Det var sk Grand mal redan från början, dvs stora anfall, ofta med kramper. De senaste åren har det varit lite lugnare, men utdragna anfall som ofta varat ett par dagar men utan medvetandeförlust)
Nu förstod jag redan på mammas ton att det var något annat, och att hon ville att jag skulle komma.
Bad henne vänta i tfn, tog tag i Jimmie, Jens och Daniel, berättade att jag måste dra och varför. De fattade snabbt, tog över mina sysslor mitt under match, kramades och iväg var jag på mindre än en minut. De är grymma gubbarna!

Kom ner till syrran, det är en resa på 45 minuter som tog lite mindre.. ;) Och till min glädje sattt hon i soffan och pratade med mamma. Detta har aldrig hänt förut efter ett anfall, så lättnaden och förvåning var stor. Vi satt kvar i två timmar, sedan kändes det helt lugnt att lämna.
Kom upp till Göteborg vid femtiden, handlade lite och lagade middag. Stod just och tänkte: Undrar om inte mamma ringer snart..
Då ringde mamma.
A hade fått ett nytt anfall.
Det var bara att slänga ihop lite grejor i en övernattningsväska och dra iväg igen.
Det tog 38 minuter.
När jag kom in sitter min syster ganska groggy och pratar med mamma. Och hon skulle inte till sjukhus, nejdå. Jag hade inte varit där i 15 minuter när anfall nr 3 kom. Hon krampade och var medvetslös en halvtimme, sedan knappt kontaktbar. Ringde ambulans som kom snabbt. När de tog ner henne till ambulansen fick de ge henne Stesolid, för hon började stelna till igen.
Resan till sjukhuset gick bra, men efter ca en timme på akuten kom anfall nr 4. Och det var kraftigt. Mycket glad att vi var på sjukhuset. Sköterskorna gav en stor dos Stesolid, och körde syrgasen på max och lyckades stoppa kramperna. Men hon vaknade inte fullt ut.
Efter ytterligare dryga timmen kom anfall nr 5, inte riktigt lika illa som nr 4, men illa nog. Mer stesolid och syrgas.
När hon kördes upp på avdelningen var hon inte vaken ordentligt och idag minns hon i princip ingenting efter anfall nr 3.
Det är svårt att beskriva hur hon är under och efteråt, men det är jobbigt. För henne, för vår mamma och för oss som är med.
Rädslorna är många och komplexa. Men det är som A säger själv. Hon är lugn i det här. Hon vet  ju inte vad som händer under anfallet och timmarna efter. För oss är det ju inte så. För ett anfall är våldsamt och skrämmande.
Allt det där tänker jag inte gå in på nu, för trött och dessutom så gick det bra.

Nu är jag hemma igen, sov förståss hos mamma i natt. Var upp hos A på sjukhuset i eftermiddags, och mådde skapligt. Hon får stanna kvar en eller ett par dagar, tills hon fått prata med sin läkare.
Sedan får vi se vad de hittar på. För de måste utreda varför anfallen helt plötsligt ändrade karaktär och varför hon fick så många, kraftiga.

Så även om jag gläds sååå mycket med mina fina gubbar i laget över vinsten de tog igår, Frölunda Indians, GAIS och Blåvitts vinster är väl glädjen ganska dämpad..

Nu är jag så trött. Hoppas texten blivit läsbar, orkar inte kolla.

Ha det gott därute

Som vanligt

Den stora tröttheten sätter in.
Säsongströttheten. Den som kommer varje år i slutet av en säsong. När viljan och ambitionen att allt ska fungera, och fungera bra, börjar tryta. Inte viljan, men orken. Tröttheten som alltid beror på att för få gör för mångas jobb.
Byter några ord med en av mina "gamla" killar. En fantastisk lagspelare, en otroligt duktig individuell spelare. Hans klubb plockar in honom som tränare och coach i snart sagt alla ungdomslagen. Han orkar inte, vill inte. Men kraven är så stora, han "får" inte säga nej. Han har jobb, han är bara 20 år och ska få det stora livspusslet att gå ihop. Det är inte lätt när kraven blir för stora.
Någonstans har det gått väldigt fel. Klubbarna lever på de ideella insatserna. Men de som ställer upp blir färre och färre. Och tröttare och tröttare.
Det är illa, för de mindre klubbarna blir mindre och färre. Och de stora blir bara större. De får sponsorer, intäkter. Och de kan också plocka upp de mer resurstarka föräldrarna. På så sätt "tar de hand om" talangerna, för de har mer att erbjuda tränare och föräldrar. Och eftersom de har resurserna kan de driva lag högre upp i serierna, och kräva mer av dem som vill spela.
Och de små klubbarna blir fattigare. Och färre.
I "bästa fall" blir de farmarklubbar som lever kvar om de ställer upp på de storas krav.
Är det så vi ska ha det?
Är det så vi vill ha det?

I morgon åker vi till Lidköping och försöker sno åt oss tre poäng.

Nästa offer

Då var det Daniels tur att sänkas av influensan. Tredje dagen av hög feber, frossa och alla de andra symptomen som brukar dyka upp. Och en sjuk man är en otroligt sjuk man. Say no more.

Jag hoppas stilla att det är samma influensa jag haft, annars ligger jag ju pyrt till. Håll en tumme för att jag ska klara mig, har ingen lust att slåss med en till..

Efter den senaste matchen i Div 1, är det klart att vi är tillbaka i tvåan nästa säsong. Inget oväntat, men lite surt iaf förstås. Men vi ska spela de sista matcherna som om vi kan vinna serien och sjunka med flaggan i topp, det är helt klart. På söndag åker vi till Lidköping och försöker ta några poäng. Med tanke på hur vi spelade mot Lerum ska det inte vara omöjligt.
Det händer en del i klubben just nu, men inget jag skriver om här. Men tankarna flyger och far och vi får se vad som händer.

Har inte så mycket att skriva om idag, är fortfarande väldigt trött och sliten efter förra veckans influensa. Var iaf hos sjukgymnasten igår, och fick faktiskt en månads träning till. Det ska bli skönt, den här månaden utan träning har sänkt kroppen ganska ordentligt. Värken är inte att leka med just nu. Får försöka hitta en motionscykel som inte kostar skjortan, men som ändå går att justera så att jag kan sitta ordentligt. Inte en helt lätt ekvation.. Har ingen lust och ingen möjlighet att lägga 5-7000 kr på en motionscykel.. :/

Som ni hör är humöret inte så värst idag, så jag lägger ner skrivande. Åker och rastar syrrans hundar, sedan drar jag något gammalt över mig när jag kommer hem.

Ha en go dag därute! :)



Lördag

Kvantum, Munkebäckstorg!

Ganska trång, men otroligt bra personal,

bästa affären i sta'n :)

 

 

Seg dag idag, precis som jag trodde det skulle bli. Är nog inte helt kry ännu, blev helt slut efter matchen igår.

Vilket väl inte är så konstigt. Vi mötte ett av seriens bästa lag, hade bara 2 femmor och en ombytt målvakt som extra, två killar var krassliga. Och ändå hämtar vi upp ett tremåls underläge, och ett fyramåls underläge..!? De är helt sanslösa, mina gubbar. De slutar aldrig spela, hur jobbigt det än är. De tjafsar inte till sig utvisningar, de gnäller inte, bara sliter.

Inte konstigt att man gillar dem, de är bara bäst - även om vi ligger sist ;)

 

Dagen går som sagt segt. Har städat av köket, satt på tvätt och diskat. Nu blir det en sväng till Kvantum. Ingen favorit sysselsättning, hatar att handla o shoppa. Men min affär är den bästa i sta'n så det funkar. Om man inte kommer i rusningen - det finns nog inget ställe i Västsverige där kaoset på parkeringen är värre.. Men det funkar ju när man är lite sen och folk hunnit åka hem.. :)

 

Hämtar upp Linda på vägen hem. Vi bestämde oss för att äta lite taco's och kolla på mellon ikväll. Thomas jobbar ju så vi passar på. Innan dess blir det hockey, hoppas på vinst!

 

Grattis syster Anneli till jobbet! Hoppas du kommer trivas bra! ♥♥♥

 

Fastnar lite på nätet, läser om meteoriter, eventuell folkomröstning om trängselskatten och om en marijuanaodling i Oslo där de hittat över 100 små hundar som troligtvis är stulna.

Nä, nu får jag sätta fart, hockeyn börjar om 1½ timme ;)

 

Hoppas ni får en skön lördag!

Kram

Jag älskar livet..

Jag bestämde mig när jag var 15 att jag ska bli minst 115 år gammal. Och det håller jag fast vid fortfarande.
Men vissa dagar är det ganska jobbigt att leva.  Det hjälper inte att man är tacksam för att man överlevt de gånger man kanske inte borde klarat sig. Det hjälper inte med allt positivt man har runt sig, familj, vänner, hundar, hus...
När det är skitjobbigt att komma ur soffan. När man drar sig för att svara i tfn för man måste ändra ställning. När man bara inte kan se hur man ska klara att gå ut med hundarna 20 min. Att köra till affären för att handla känns nästan omöjligt: Först måste man in i bilen, sedan ur den. Stappla runt som en fåne i affären och sedan samma vända in och ur bilen
När man är helt slut för att man inte sovit mer än en timme i taget de senaste nätterna. När man ser en grå, plufsig kärring i spegeln.

Då tänker man.

Att det är mer än halva livet kvar. Minst.

Att. Det. Kommer. Att. Bli. Bättre.

I morgon kanske.

Nu är det hundpromenad.