Spridda skurar

Den senaste veckan har innehållit det mesta, innebandy, ledarutbildning (måste ju ha licens för att skälla på gubbarna!), sjukgymnastik, toarenovering, hundtrim, dåligt städförsök, ännu sämre försök att hitta botten i tunnan med smutstvätt, hockey, innebandymatch, skadad son, ett alldeles oerhört behärskningsnummer, misslyckat sjukhusbesök och en fantastiskt trevlig middag med innebandyvänner. Och en massa annat.

Nej, och åter nej - jag kommer inte att ge en fullständig beskrivning av veckan.
Det vill ni inte.
Men i stora drag så blev det en ganska intensiv vecka.

Får väl börja bakifrån.
Daniel spelade en Div 4 match igår, mot Björkekärr som ligger sist i tabellen. Och det gör de inte utan anledning. Värre bonkargäng finns nog inte. Eller jo, det gör det, men inte i kombination med en stor portion osportslighet. Några ganska skickliga, överåriga spelare som använder en ansenlig kroppshydda till att köra motspelare över sargen, ett par yngre killar som inte hinner med och då använder klubborna som yxor. De ber inte om ursäkt när de skadar motståndare, utan gör hån av dem istället. Fruktansvärt tråkigt att se och höra.
Och jag blir skogstokig när de skadar mina gubbar, och naturligtvis ännu argare när min egen son råkar illa ut. Han fick en knäskada av värre art efter att ha tacklats över sargen, motståndaren tappade dessutom balansen och föll över Daniels ben som fick sig en ordentlig smäll. Det var förmodligen inte meningen att skada, men man kan ju ta det lite lugnt. Och när en kille ligger kvar på golvet i ett par minuter hör det till sportmanship att kolla hur det gick.
Men det gör inte detta skitlag (FÖRLÅT!!) Istället sitter de och skrattar på bänken, och tycker det är helt ok att lyckats plocka bort två backar i samma byte! (en annan av våra killar fick en tackling så han fick vila - luften gick ur honom) Jag trodde inte mina öron när jag hörde hur deras snack gick. Fullständigt oacceptabelt.
Har inte bestämt mig för om jag ska ringa ledaren eller låta det vara. Förmodligen borde jag nog släppa det, men det är inte helt lätt.
När det gäller Daniels knä, så har han mycket ont och är förstås ganska deppig. Som brevbärare är han ju väldigt beroende av sina ben.. :/  Vi åkte ut till Mölndals Akut idag, men han tvärvände när han hörde att det var sju timmars väntetid. Minst. Istället åker vi till Primärvårdsakuten imorgon så får läkarna titta på det och se vad som behövs göras. Och så slipper han trapporna på jobbet i morgon, han får ta ett distrikt med postboxar istället. Då kan han leda cykeln om det krisar. För han vägrar stanna hemma, de har tydligen otroligt mycket att göra denna veckan. Och funkar det är det ju bra.

Middagen var hos M & A, min gamle tränarkollega och hans underbara fru. Djupt engagerade i olika sporter, A är mycket involverad i friidrotten bla. Och i våra lag! De är så trevliga, snälla och väldigt roliga att umgås med. Nu bjöd de oss tre kvinnor i herrseniorerna på en väldigt god och trevlig middag, och så lyckat det blev. Jag trodde nog att det skulle bli en skapligt tidig kväll, men Thomas kom och hämtade kl 1... :D En repris får det bli, inte alltför snart. Och en grillkväll här i trädgården kanske ;)

Linda och jag hann med ett besök hos bovärden, hon ska få nya luckor och förhoppningsvis en ny diskbänk - den gamla är väldigt utsliten. I veckan som kommer ska hon förhoppningsvis börja arbetsträna lite, men det tar vi senare.

Ett långt inlägg blev det. För långt. Avslutar med att Thomas tagit semester för att vi ska försöka få färdigt renoveringen av toaletten på övervåningen, tapetsera en vägg i vardagsrummet och så kanske något mer. Sedan är vi i stort sett klara med den nödvändigaste renoveringen av insidan. Eller ja, vi behöver väl byta några fönster, lite fix i köket, snygga till trappan och så har vi ju källaren kvar.
Jag sa faktiskt i stort sett ;)
Sedan har vi ju målning av fasaden och en hel del på utsidan att göra, men det känns inte lika stressigt att få klart..

Nu har vi börjat!

 

 

 

 

Ha det gott :)