Hon frågar:
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
Och här hör jag familjen och vännernas samfällda hojtande och jag stänger genast öronen.
För det är MIN version som gäller!
Så det så ;)
När det gäller att lyssna på kroppen har det sina sidor när man som jag har ständig värk. Iofs blir den ju värre vissa dagar och bättre andra, men den är en ständig följeslagare. Och allt som oftast väljer jag att göra saker även om kroppen skriker högljutt, protesterar som värsta protestmarchen. För annars skulle jag ju sällan kunna göra något, och hur kul är det? Men självklart däckar jag ibland. Nacken pajar, benen likadant. Orken tar slut när man inte kan sova mer än en halvtimme åt gången. Men det är värt det.
Ibland blir det alldeles för mycket, självklart. Men så är det ju för alla. Det är bara att ta sig över kullen och fortsätta.
Slappa, vila och knep för att orka...
Mina knep är enkla och fungerar för mig. För det första så ligger jag länge på morgonen om jag kan. Är nattmänniska av födsel och ohejdad vana, så har alltid varit morgontrött. Numera är jag ju dessutom väldigt stel på morgonen, men tar jag god tid på mig så blir dagen bättre. För det andra ser jag till att ha något att göra som jag tycker om. Tex innebandyn. Killarna gör mig glad, och ge massor av energi. Familjen stöttar och gillar att jag servar dem på olika sätt, positiv energi igen :)
Jag älskar att slappa - läsa en bok, kolla datorn, se på en film, kolla hockey eller något annat. Skulle nog kunna slappa väldigt mycket mer än vad jag gör. Har gjort på samma sätt alltid, och kommer säkert fortsätta med det - så mycket jag kan :)
Sammanställningen av veckans Real Life och en massa varianter på att slappa när det blivit lite FÖR mycket på agendan ett tag.
SvaraRaderahttp://yohannailaspalmas.webblogg.se/2013/april/sammanstallning-av-real-life-vilodag-2.html
Tack så mycket för att du var med denna veckan.
Hälsningar
Yohanna
Bra jobbat som vanligt ;)
RaderaHej Bettan, läste lite tillbaka på din blogg. Hoppas verkligen att din dotter får rätt diagnos och vård och kan tillfriskna! Jag beundrar din positiva inställning, känns också så bekant från kvinnorna i min släkt. Min mamma hade en tvättinrättning tills hon var 70 år. Hon har svår artros, men gav sig inte. "Nej, sitter man för länge, kommer man inte igång igen" sa hon om kaffepausen dröjde. Sedan rusade hon i tankarna iväg, fast kroppen stelt klampade efter :-). Så är det ännu, när hon som pensionär kan syssla med sitt hundintresse. Idealet vore ju att inte behöva ha värk, men det är som du skriver: låter man värken tvinga en till stillasittande kan man ju inte göra det som är kul!
SvaraRaderaAllt gott!
kram
Ann-Mari
Hahaha, tack för dagens skratt!
Radera"Sedan rusade hon i tankarna iväg, fast kroppen stelt klampade efter" Det är EXAKT så det känns - kroppen kommer fem minuter efter tanken..
Kram
Lisbeth