Är så imponerad av personalen - de fick verkligen slita! Ambulanserna verkade gå i skytteltrafik, korridoren var fylld av britsar med mestadels gamla, sjuka människor. Alla rum var upptagna också förstås. Först efter sju timmar fick A komma in på ett rum, så det var tur att det "bara" blev ett anfall - hade inte varit så kul om det hade hänt ute i korridoren..
Men det är illa att man nästan är tvungen att vara med som anhörig för att ens nära o kära ska få den övervakning som ibland är nödvändig. Ingen skugga på personalen, de kan bara vara på ett ställe åt gången - även om det verkade som en del av dem var hos flera patienter samtidig, hela tiden med vänlig stämma, leende ansikte och ett fantastiskt tålamod. Lugna och trevliga även om de fick ta emot en hel del från mindre trevliga besökare..
Syrran klarade sig som sagt med bara ett anfall den här gången, och är redan hemma igen och vilar upp sig. Skönt, hoppas nu att den ökade medicindosen gör att hon slipper fler vändor!
Så här ser Rollo, Fred och Dippen ut när jag äter min morgonmacka med honung..
Kan upplysa om att Rollo är en liten stordräglare, att Fred aldrig har dräglat -
förrän nu, stora pölar blir det!
Och Dippen, ja hon gör som dippar alltid gör, smackar högljutt, och spänner ögonen i mackan
så den nästan får vingar och flyger in i munnen på henne, alldeles själv.. ;)
Ditte kom inte med på bilden, hon bevakar godbiten från närmare håll sittandes i soffan
Skönt att din syster klarade sig!
SvaraRadera