Mellandagar = vila

Nu har julen flugit förbi.

Massor av förberedelser - och sedan schwoop så har den försvunnit.

Äntligen fick jag krama Karin, som ju varit i Rom i 4 månader. Så härligt att träffas igen, 

En annan som som jag saknat länge är David, som också kom. Så himla glad för det, han är en väldigt älskansvärd person, rolig och rar.

Självklart lika glad för att mamma, Linda, Daniel och Marianne var med, hahaha. Thomas var äntligen ledig en jul, det tycker jag om. Det är inte så ofta.

Vi hade en väldigt mysig eftermiddag, med skratt, fniss och massor av kärlek.

Tyvärr kunde inte Anneli och Martin vara med, men det kommer ju andra tillfällen.

Dagarna har sedan ramlat på, med mycket vila och en hel del mat och godis. Nu är planeringen för Nyårsafton igång. Den blir lugn, Thomas jobbar.

Men Linda och Martin kommer hit, det ska bli mysigt. 

Mycket på gång

Nu är det snart jul igen, granen är pyntad, ljus och lampor, tomtar och glitter är på plats.

Linda bakar och Thomas fixar skinkan. Revben, köttbullar, julkorvar är lagade, mamma gör brunkål, rödkål och den godaste sillsalladen. Marianne gör Jansson och så blir det alla de andra godsakerna också förstås.

Vi är så lyckligt lottade att vi kan fira en fin jul, på det sättet som vi brukar göra.

Det är jag oändligt tacksam för - det är ju inte alla som kan det i år.
Det är ju också många som sitter ensamma, självvalt eller ofrivilligt. 

Imorgon åker Linda och jag till Varberg och hämtar hennes nya bli, en Hyundai Tuscon. Hon har fått ge upp Flubber, tre panelbyte på ett år, nu finns det inga reservdelar och vår verkstad lämnar Opel.
Hon fick en fin deal med dem, så nu ska hon förhoppningsvis ha en fungerande bil.

Första mötet

Så åkte Linda och jag äntligen ner till Skogsbygdens Kennel och träffade Kim & Thore och alla deras hundar i onsdags. Vi hade som traditionen säger med oss räkmackor från Kvantum, som är de godaste som finns.

Vi hade en alldeles underbar eftermiddag, som delvis tillbringades på golvet och delvis på köksstolar med viss beredskap för små krokodiler med saaaatans vassa bissingar. De älskade nämligen mina luddiga, mjuka strumpor som innehöll smakliga tår. 

Nu vet vi inte vilken tös som flyttar med hem i början av januari, men det blir en liten Siri. På bilderna som Linda tagit, ser man 9 knubbisar. De fyra största är Millans, och de är faktiskt 6 dagar yngre än Filippas 5 busar.

Heeelt ljuvliga hela gänget!!!!

Linda var som vanligt den som tog bilder,

och hon lyckades tom få Filippa att ta en selfie! 😉😂😍

Advent

Det är mysigt när granen kommer upp. Det blir ljusare och allt känns varmare. 

Värme behövs, vi har bara runt 18-19 grader inne. Alla ska ju spara el, och värmen är hos oss det som drar mest. Vi älskar ljusslingor och lampor, men använder enbart ledlampor nu så det kan vi unna oss.

Har ju haft en sagolik tur och band elen för drygt 1½ år sedan så vi behöver inte oroa oss för priset lljust nu. Men det är nog lika bra att vänja sig att vara sparsam, och myndigheterna vill ju att man ska spara in på elen, så då gör vi så.

Nu har vi äntligen fått igång solcellerna, jätteskönt. Självklart kom det ner en blandning av snö och regn som frös, och sedan ett lager snö till - så vi laddar inte ner så mycket energi. Men det fungerar, allt är inkopplat och så småningom ska det nog löna sig.
Vår värmepump får kämpa hårt, det har varit 9-10 minusgrader och det är det ju inte så ofta. Ändå håller sig förbrukningen just nu bara ca 35% högre än förut, och då har vi ju ingen gas längre. Den drog mer än elen, så just nu förbrukar vi ungefär 120% mindre kWh mindre än förra året (om jag räknat rätt) Räkningarna är väldigt mycket mindre iaf, vilket ju är det viktigaste. 

Gjorde en annan, inte lika kostsam investering på Black Friday. Brukar inte handla då, och hade inte tänkt göra det i år heller, men så såg jag att de här var på extrapris. Det är stekpannor av kolstål från Kockums, och jag har kollat på dem väldigt länge. Är hjärtligt trött på teflonpannorna som måste bytas mer eller mindre varje år eftersom jag använder dem så mycket. De är inte miljövänliga, och det blir dyrt i längden. Nu har jag lagt ner dem i lådan, kommer bara plocka fram dem när det vankas pannkakor.
Kolstålspannorna verkar superbra, har stekt några gånger i dem, och de fungerar precis likadant som gjutjärnspannor. Bara diska ur med hett vatten, torka torrt ordentligt och sedan smörja in med ett par droppar olja. Misstänker att det lär bli en hel del problem i början till jag lärt mig, men än så länge är jag nöjd

I morgon ska vi hälsa på en liten dam som heter Siri, mer om det senare.. 😉😍

Den 23 ska vi åka och hämta Lindas nya fyrhjuling. Den historian kräver minst ett eget inlägg, men en sak är saker: Vi är väldigt glada att ha en bilverkstad som Ärlebo i Varberg
 

Tillökning

I början av januari flyttar hon in, vår lilla nya! 

Maya får en lillasyster, och vi en ny marodör i familjen. 

Vi är så glada!!

Millan är Mayas syster. Millan fick fyra små tjejer i helgen

En av dem ska flytta hem till oss!💘💗

Tradition

Traditioner är fina tycker jag.

Vi har skapat en egen mysig sådan genom åren. 

Varje vår och höst åker vi till Ärlebo i Varberg och lägger om däcken, och samtidigt passar vi på att fika hos mamma som ju bor alldeles i närheten.

De senaste åren har jag köpt med gôrgoa räkmackor som har ett berg av färska räkor.

Kan nog äta sådana hur ofta som helst.

Nu så

Nu är det klart, nu ska bara teknikern från Göteborg Energi komma och byta elmätare, besikta anläggningen och starta den.
Sedan ska vi förhoppningsvis få ännu bättre driftskostnader. 

Jättespännande! 

Det sitter solceller även på andra sidan.

Ingen stor anläggning, men det lär räcka bra för oss.

Ställningarna, ja..

Det är en lång historia som jag kanske berättar om senare. De är iaf hämtade nu så vi har fått både hus och trädgård tillbaka.

Solivo har varit toppen så här långt. Macklet med ställningarna är inte deras fel, utan entreprenören som hyrt in en underentreprenör. Äsch vi tar det en annan gång.

Nu tar jag fredag, Thomas jobbar. I morgon är det match i Vänersborg, och jag har lyxen att åka med som fripassagerare.

Middag

Linda och Daniel var här på middag i söndags. Jättemysigt! Fixade pastagratäng med kyckling - den tar en halv dag att förbereda med hackande, skivande och stekande, men den är god så det får det vara värt. Sallad till, och färsk fruktsallad till efterrätt blev det också.

Det är väntan på resten av installationen av solcellerna. Växelriktaren tar tid på sig, senaste budet är att den kommer den 7 november. Sedan lär vi väl få vänta på Göteborgs Energi också - de ska ju byta elmätare och inspektera anläggningen innan vi får börja använda den.
Men det lär väl vara klart före sommaren iaf.. ;)

Nu så

 

Sjukstugan fortsätter

Tja, jag är fortfarande hemma, men på bättringsvägen. Huvudvärken är lättare, ingen feber, snuvan nästan borta och hostan börjar släppa.  Men trötttrött och tungandad fortfarande. Men förhoppningsvis ska jag orka ta mig på match på lördag.

Thomas har åkt på eländet nu också. Han verkar vara mer påverkad än mig, bla smaken krånglar. Är nog fortfarande nedsatt efter antibiotikabehandlingarna, och har ju börjat medicinering för prostatan. Stackarn måste fortfarande tömma sig, för det funkar inte själv ännu, och det gör honom förstås frustrerad. Men han har bestämt sig för att börja jobba igen den 20e, men vi får väl se vad det blir med det..

Igår fick jag ett sms från ett okänt nummer, som visade sig vara sonen. Han berättade att han köpt ny mobil och fått nytt telefonnr. Tyckte det var lite konstigt, vet ju att han nyligen köpt en mobil. Konstigare blev det när han tyckte Rom var hyfsat, och faktiskt bättre än han trodde.. Det säger knappast någon som precis varit hos sin älskling och skickat bilder på tindrande ögon och gott vin..

RIngde sonens vanliga telefon, och mycket riktigt - det var inte med honom jag smade.
Polisanmälan gjordes, och under tiden fortsatte jag sms med "sonen". Hade ganska roligt när jag gjorde "honom" väldigt frustrerad. Visste ju inte hur jag skulle hitta mitt konto på Sparbanken i Cayman Islands, och inte heller kunde jag ta skärmdumpen som "han" ville ha på att jag satt in pengarna som han behövde för att betala fakturan för en "Mac Book dator"..
Telefonnumret som användes är till en specifik person, som är skriven på en specifik adress med en stor familj och bankkontot hör hemma i samma ände av landet. 

Allt är förstås lämnat till Polisen, och med lite tur kanske de kan ta den här skitstöveln..

  

Daniel fixade ett litet collage av början på konversationen..

Jaha

Då var det min tur...

Myslördag

Igår  kom Daniel hit på middag. Vi hade några mysiga timmar med Frölundahockey, Chili con Carne, äpplepaj & vaniljsås och en massa prat (förstås)

Imorgon åker han på jobbresa och på onsdag kväll bär det äntligen av till Rom och Karin. Han längtar tokmycket, så tiden går nog ganska långsamt.

Melvin har fått några tetiga ryckningar i huvudet efter tandoperationen. Vad det beror på funderar vi på hela tiden, är det inte bättre i morgon får nog veterinären ta en titt. Men antingen är det något som trycker på någon ner, eller om han kanske fått en tia-attack. Det fick ju Fred och Ditte några stycken, och de hämtade sig bra varje gång. Det är inte så mycket att göra mer än att se till att de får i sig näring och vätska.

Men han är seg, Lindas lille farbror, så det kommer säkert bli bra.

Melvin och Kiara myser

Melvins favoritsysselsättning när han är hos oss:

Sova i min säng, och knô ut mig så mycket det går...

Innebandyn blev en blandad kompott. Jättekul att träffa en av killarna som varit borta på utbildning på annan ort några månader. Han är störtgó och det så roligt att han är med igen. Överhuvudtaget så är den här gruppen en av de roligaste jag "jobbat" med, de är snälla, omtänksamma, duktiga innebandyspelare och totalt och fullständigt hår av hin hela gänget. Massor av skratt, men också svarta blickar och puttermutter.

Idag spelade vi ok första perioden och delar av sista - men den andra var inget vidare. VI förlorade matchen, skitans, men nu vet vi hur vi inte ska ska spela.

Förhoppningsvis lär vi oss något också.

Eftervalskänsla

Det blev ju inte så värst i valet. Högern tar flest mandat, men man undrar ju om det blir så mycket stabilare regering de närmaste 4 åren, än vad det varit de senaste 8. Jag tror att risken är stor för att den nya regeringen, precis som den gamla, kommer att få styra på andra partiers budget, och inte så mycket sin egen.
Kanske kan vara nyttigt för dem, men inte för vårt land.

Ödmjukhet, respekt och anständighet har lyst med sin frånvaro i politiken länge nu. Under valkampanjerna har det varit riktigt vidrigt stundtals.
Samarbete för landets bästa? Nej inte så mycket.. 
Jag har ju min favorit bland partiledarna, Magdalena Andersson, det är ju ingen hemlighet. Hon har dessutom varit den som hållit sig ifrån smutskastning och bråk bäst. Men när hon valde att inte gå in i polemik med en konkurrent, utan vände bort blicken - då blev hon anklagad för att använda härskarteknik.
Man blir lite förvånad, minst sagt..
Är ganska orolig för vad som kommer att hända nu. Ekonomi, miljö och klimat, det allmänna samhällsklimatet.. Det känns inte så bra.
Märker redan att andra, precis som jag, är försiktigare med att uttrycka sig offentligt. Man ger sig inte in i debatter med vissa sidor som förut, och man håller lägre profil. Det gör mig arg, men jag tror ändå att det är lugnast att hålla sig lite under radarn. Det finns ju andra vägar och sätt som tur är, tyst kommer jag aldrig bli.

Annars?
Thomas kämpar med sina katetrar. Han har nu fått mediciner så förhoppningsvis ska det bli bättre så småningom. En utredning har påbörjats, så vi får se vad det handlar om.
Nu är han sjukskriven, och som det ser ut just nu lär det vara så ett tag.

Vi håller tummarna för att kenneln vi köpte hundarna från, får valpar i höst! Två tjejer, bla Maya's syster Millan, är parade med fina pojkar, och tar det sig blir det smått i november. Vi är lovade en liten talle, bara det blir några stycken. Det är så spännande! Har vi tur, flyttar det in en liten valp i januari! 💖

I Helsingborg gå man i väntans tider, fast på annorlunda sätt. Pappa väntar på plats på ett permanent boende, och står först i kön nu. Hoppas det inte dröjer för korttidsboendet han är på nu, fungerar inte så bra, minst sagt. Elisabeth har fått kämpa hårt för att saker och ting ska fungera, och hon har det ju jobbigt nog ändå. Har ofta önskat att vi skulle bo närmare, både för att kunna träffas och för att kunna hjälpa till, och nu är ju den önskan ännu starkare.
Jag saknar mina fina skåningar jättemycket!. 💕

Pappa läser nyheterna, och tar en fika med Elisabeth

På söndag är det dags för årets första seriematch i innebandyn. Det ska bli väldigt roligt, och jag tror att vi kan ta en fin seger, killarna har tränat på bra trots skador och sjukdomar.

Nu får det bli mat både till hundarna och mig, ha det så fint!

Läskigt jämnt

Följer förstås valet med spänning, men vi struntade i valvakorna. Kollar på en film med Alexander Skarsgård ocg uppdaterar på Valet.se istället. Just nu är det läskigt jämnt men jag hoppas verkligen att det tippar över åt rätt håll innan det är kalrt.

Men det är jobbigt.

Idag har det varit en skön dag, och vi har suttit i bersån en hel del. Njuter av blommorna som fortfarande är så vackra, även om det börjar vissna en hel del nu.

Jag får fortfarande lite tomater, och ett par gurkor börja mogna i växthuset. Njuter så länge det går - det har varit väldigt roligt och lärorikt i år. Får se vad det blir nästa år, har en del idéer, men om de blir verklighet återstår att se 😊

Det är inte så mycket kvar, men än får jag tomater och lite gurka.

Synd att man inte kan odla året om! 😀

Hej igen

Det är ganska långt mellan gångerna i perioder.

Det är inte det att livet går långsamt fram, medan jag sitter under en korkek och luktar på blommor, utan mer att livet liksom mer rusar fram och jag inte riktigt får till de där skrivarstunderna som jag egentligen tycker så mycket om.

Innebandyn är i full gång, och saknaden efter Ella är mer hanterbar. Telefonen går varm mellan varven, skriver & svarar på en mängd pm, sms och mail, kommenterar och modererar i grupperna på FB. Behöver vila skallen, som skenar iväg lite för okontrollerat när hjärntröttheten tar vid, och då får bloggen stå åt sidan lite.

Goaste svärdottern Karin har åkt iväg på sitt stipendieår till Rom. Så häftigt att hon fick den möjligheten, men så tråkigt att inte ha denna underbara tjej hemma. Daniel kommer ju att kunna åka ganska ofta och hälsa på henne, men det blev ju väldigt tomt för honom. Vi hann med en middag till innan hon reste, och det är jag så glad för. Nu hoppas jag att hon ska trivas bra, och att året ska ila förbi fort - nästa höst händer roliga saker.

Inte glad alls är jag, för Thomas har haft en riktigt tråkig semester. Han är nu på sin tredje antibiotikakur sedan mitten av augusti, och den här sista är en tuff variant som ska ätas i drygt två veckor. Dessutom har han fått kateter, så nu är han sjukskriven. Nästa vecka ska han på en undersökning - vi får se om de kan se något annars blir det helt säkert fler undersökningar och så kommer han att få ta ett koppel av blodprover som inte kan tas nu under antibiotikabehandlingarna.

Lite oroligt, men vi gör som vi brukar - tar ett steg i taget och försöker inte spekulera för mycket. 

Men det är svårt..

Och så valet..

Jag var och förtidsröstade häromdagen, och trots att det var mitt på en vanlig vardag, fick jag stå mer än 20 minuter i kör. Då var det ändå bara knappt 15 personer före mig. Anledning var det helt ogenomtänkta beslutet att valsedlarna ska ligga bakom en skärm, och man ska stoppa ner dem i kuverten bakom en annan.
Varför inte bara använda en skärm till båda delarna? Då hade man sluppit två köer, som verkligen irriterade folk och mer ställde till det.
JAg förstår syftet, att ingen ska se vilka lappar du tar - men när du måste gå tvärs över lokalen för att gå till nästa skärm, kan ju vem som helst se vad du håller i handen iaf. Och vilken tid det tog...
Nej, gör om och gör rätt, Valmyndigheten!

Fy fasen rent ut sagt, vilken sandlåda vissa politiker håller. De bär sig åt som små skitungar som slår varandra med spadarna och springer iväg till mamma och skriker att hon/han började.

Att det ska vara dessa totalt omoraliska, vilt svingande & ljugande personer som vill leda vårt land är helt obegripligt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Magda & Socialdemokraterna vinner, med hjälp av de andra tre på vänster/mitten. Jag hoppas också innerligt att Annie Lööf, Nooshi och Miljöpartiet kan hitta en bas att kommunicera på - att de fortsätter vara de vuxna i rummet som det så ofta pratas om. 

För den andra sidan skulle blir en fullständig katastrof. För mig och alla andra med sjukersättning, för alla som inte stämmer in i de blåbrunas ramar. För klimatet, miljön och energikrisen.
Just nu är Sverigedemokraterna betydligt mycket större än Moderaterna, och även om SD är ett parti jag är livrädd för, visar deras partiledare större mogenhet än både Kristoffersson och Busch som verkar vilja sätt rekord i smutskastning, lögner och falskhet.
Jag är på riktigt väldigt orolig hur det ska bli för oss funktionshindrade, vi som blir äldre och behöver vård om de blåbruna vinner valet. De har styrt i regioner och kommuner länge nur, och vård, skolor och omsorg rasar mer och mer. Kan man inte betala, har man ingen plats i deras värld.
Och det är vidrigt.
Det är så mycket som händer nu, som har fått otryggheten från Kalla Krigets tid komma tillbaka.
Det känns som vi balanserar på en mycket smal lina, både miljömässigt, med klimatförändringarna och demokratiskt.

Men jag är en ständig optimist och jag är övertygad om att det ska bli bra till sist.

Pannkaksmiddag

Idag kom ongarna hem på middag, tillsammans med Karin's mamma Eva. Martin kunde inte hänga på tyvärr.

Eva åker till Grekland i morgon för att fortsätta sin segling, och Karin åker till Italien om drygt en vecka för att studera på sitt stipendium i Rom. 

Då fick det förstås bli pannkaksmiddag, som blivit lite av en tradition. Det är liksom inte bara pannkakor, utan tillbehör också.

Färska blåbär, hallon, björnbär och jordgubbar, jordgubbssylt, socker med vanilj, grädde, glass om någon vill och så det absoluta måstet - Nutella 😍

Det blev en mysig kväll, som vi kunde tillbringa i bersån. Det var kanske sista den riktigt varma kvällen för i år så vi hade tur.

I morgon är det träningsmatch nr 3, i Vinberg utanför Falkenberg. 

Häromdagen åkte jag ner till den här underbara människan, min fina mamma. Det blev några timmar av prat, skratt och fixande med telefoner. VI åt räkmacka och vaniljmunkar och hade det bara mysigt

Älskar sommaren

Jag älskar verkligen sommaren. 

Tycker om värmen, min värkiga kropp blir mjukare, jag kan röra mig mer. Det är så roligt att mysa i trädgården, plocka skräp, vattna, skörda. Sitta i bersån eller på altanen med dator & platta med frukosten uppdukad, 

Att dörren kan stå öppen hela tiden, Maya kan springa ut när hon vill.

Det är så härligt!

Önskar att den kunde vara iaf i 10 månader eller något.. 😏😎

Nu har innebandyn börjat igen, och det är gôrroligt. I år har vi ett gäng som verkar vara väldigt glad, spelskickliga och träningsvilliga. Vinnarskallar med glimt i ögat - den bästa sorten. 

Vi har tränat i två veckor nu, och hunnit med några träningsmatcher med blandat resultat. Men alla har inte kommit igång än, semestrar, skolstarter och annat har stökat till det. Men from imorgon är nästan alla på plats.

Ny tränare, en roligt bekantskap, med lite brokig bakgrund, skåning och halt & lytt precis som jag. Väldigt engagerad, håller högt tempo och har redan planerat hela säsongen. Jag sa till honom att jag nog hinner ifatt - någon gång.. 😁

Thomas har semester - och otur. Två olika infektioner på lika många veckor som krävt antibiotikabehandling. Men han vilar, och det är ju inte så dumt heller. Att sitta och inte göra något är inte hans största intresse, tålamodet tar slut på 5 minuter. Om det inte finns någon bra ishockey eller fotboll att kolla på förstås..

Växthuset, jodå! Det frodas och växer som attan. Både tomater och gurka blir det. Har hittat några favoriter som det bli mer av nästa år. Gurkorna har blivit supergoda, flera av tomatsorterna också. Men paprika blev det inte en enda på två plantor, och min physalis växer och växer men får heller inga blommor och bär. Får läsa på mer till nästa år.

En salladsskål med tomater, två dagars skörd..

Det växer lite till

Det där med växthus är grymt roligt!

Som det växer, makalöst..

Också i lådorna kommer det fint, det är egentligen bara potatisen som inte vill riktigt. Kanske gödslade jag för lite i år, förra året blev det för mycket.

Men det är try and error, jag lär mig lite varje år 😀

 

 

Tomt och födelsedag

Det är så tokigt tyst och tomt nu.

Linda och småttingarna har flyttat hem, och nu märks det ännu mer hur mycket fart och fläkt det blev med Ella. Även om en del fläkt var jobbig, med hennes ständiga skällande på allt och alla, så var hon ju också superrolig, med bus och upptåg.

Maya saknar henne, hon är inte riktigt bekväm med att leka ensam med oss ännu - hon vet inte riktigt hur hon ska göra helt enkelt. Men jag tränar med henne på olika saker med hjälp aktivitetsleksaker, godissök, godisboll och lite allmän träning av lite allt möjligt.

Hon börjar ta för sig på promenaderna också säger Thomas, vill gärna bestämma vart de ska gå. Vilket blir sådär ännu, hon går i cirklar.. 😂

Men det går åt rätt håll, och Kim har lovat oss en valp från de kullar som förhoppningsvis kommer under hösten eller början av nästa år. Det väntar vi ju förstås ivrigt på 😍

Det växer löjligt mycket i växthuset och i lådorna. Förutom potatisarna, som blivit små och inte så många som förra året. Blasten har vissnat ner, så vi får se om det är bättre i det som är kvar.

Jordgubbarna producerar fortfarande. De kom sent, men oj, så många det har blivit. Får fundera på det där med växelbruk, men då måste Thomas bygga fler lådor och det är jag inte helt säker på att han vill.. 😁Men jag får väl köra en övertalningskampanj.💕

Just det, jag fyllde ju år!

Och vilken fin födelsedag jag fick av ongarna med respektive och Thomas (och resten av familjen oxå, även om de inte var här)

Otroligt vackra blommor...

..som låg i en enorm korg med vin, choklad, lakrits

och en fantastiskt presentkort!

De hade köpt smörgåstårtor som var väldigt goda..

...och en tårta som var något av det godaste jag ätit!

Tack mina älsklingar!

Ni är det bästa som finns, varenda en! 💖💖💖 

Daniel 30 år

Jag kan omöjligt förstå att min lille plutt är en nästan 2 meter lång man som just fyllde 30 år. 

Men en sak är säker, jag är så otroligt stolt över min kloke, snygge son som dessutom är den snällaste och goaste man kan tänka sig.

Vi var hembjudna till honom och Karin dagen innan födelsedagen, för de gav sig ut på en härlig bilresa genom Europa dagen efter. Det bjöds på buffé och Farmor Ediths goda vinbärskaka (som hon faktiskt vann pris för i Hemmets veckotidning när det begav sig)

Det blev en jättemysig kväll med Daniel, Karin, Linda och Daniels vänner och familjen på pappa Thomas sida.

Grattis på din 30-års dag i efterskott älskade Daniel! 

Äntligen, äntligen

 Vem kunde väl tro att när Linda flyttade hem till oss den 25 april skulle det ta 12 veckor och två dagar innan hon äntligen kunde flytta hem igen?!

Det var sagt att det skulle ta 2 -6 veckor beroende på hur mycket fukt det var. Eftersom Bostadsbolaget varit envisa med att det inte skulle finnas fukt i golver, räknades det med två veckor.

Men så började det. Förman som skulle sköta renoveringen hade en mängd andra jobb parallellt vilket gjorde att det kunde stå still i flera veckor utan att någon var i lägenheten. Ibland bilades en kvadratmeter, och sedan hände inget allas. Efter 3 veckor s bilande och 3 veckors stillestånd kom man på att det visst var väldigt fuktigt iaf, så du skulle fukttekniker (?!) komma dit och mäta, sedan började torkningen... Så här har det varit i tre månader. Tom sista dagen krånglade det, och entreprenörer ville skjuta på inflyttningen en dag till.

Men denna ilskna kärring hade fått nog för längesedan, och det insåg arbetsledaren och helt plötsligt fungerade allt.

Igår flyttade Linda hem igen, och det är nog väldigt väldigt skönt för henne.

Men det har funkat väldigt bra att ha henne här, och det blev lite lättare att vänja sig att vara utan Ella när hon och småttingarna bodde här.

Badrummet har iaf blivit väldigt fint, och Linda är nöjd.

Så saknad

Det blev ett långt uppehåll, och så var det inte tänkt.

Det har varit en jobbig tid på många plan - orken och kraften har varit som bortblåst.

Ella blev hastigt sämre I slutet av maj. Anfallen kom tillbaka och man märkte att hon inte mådde bra, varken i kropp eller själ. Medicinerna höjdes rejält, och det fungerade i 15 dagar. Sedan började anfallen igen, värre än tidigare. Det kändes också som allmäntillståndet blev sämre, vi tror att det var biverkningar.

Måndagen den 4 juli blev det riktigt tufft, jag kunde inte häva anfallen längre utan de höll på av och till hela dagen och in på kvällen. Thomas kom hem från jobbet på kvällen och vi åkte in till Blå Stjärnan. 

Där fick vår underbara, fina lilla tjej somna in. 💔

Vår fina lilla bus-Ella, som samtidigt var tuff, glad, otroligt smart och så ängslig för precis allt.

Hon som hade tusen och en olika sovställningar, den ena konstigare än den andra.

Hon som busade igång alla, först de gamla cairnterrierna, och senare vår soffpotatis Maya.

Hon som extremt tydligt visade att nu är det minsann dags att leka med någon av all hundra bollar hon hade eller ha dragkamp, hon kunde hänga sig fast som den värsta cairnterrier och släppte aldrig. Hon kunde släpa fram aktivitetsleksakerna för nu var hon minsann godissugen.

Hon som så gärna låg nära, nära i soffan och grimaserade som en galning när det var skönt.

Hon som råkade ut för allt elände, men kämpade så hårt.

Ella som vi älskade till månen och tillbaka 💔

Ella blev 5 år, och vi saknar henne så det gör ont. 

Det är så tyst, och vi är alla lite vilsna, framförallt Maya. 

Vackraste, finaste

Ingen mer får plats

Alltid på vakt

Det är klart att man visar att man njuter

Gôrskönt ju

Fast lite bättre

Tar hjälp med vaktandet

Visade genast att jag bestämmer var jag ska sova

Älskade skrutt, så vi saknar dig 💔

Linda bor fortfarande efter 3 månader kvar här hemma. Det har hjälpt oss en del, för det blev inte tvärtyst när Ella dog, vi har hunnit att vänja oss lite. Faktum är att vi inte haft mindre än två hundar sedan 2002, oftast fler. Det blir en ny erfarenhet som kanske är bra för oss, framförallt Maya.

Men det är fortfarande väldigt tungt, och saknaden är fortfarande efter två veckor smärtsamt stor.

Vem ska nu vakta oss och huset?

Detta anonyma, oväntade och fantastiskt omtänksamma

brev kom ett par dagar efter att Ella somnat in.

De är alldeles fantastiska på Blå Stjärnan! 💖