23 år

Igår var det 23 år sedan jag blev påkörd av ett rattfyllo.
23 år av smärta, motoriska problem, glömska och det man idag kalla för hjärndimma.

Men också en otrolig tacksamhet
Framförallt för att min lilla baby i magen klarade sig och växte upp till en underbar kille.
Men också för att olyckan inte krävde några dödsoffer.
Jag var den som blev mest skadad. Skadade nackkotor, svår hjärnskakning med efterföljande hjärnskador, kroniska smärtor. Ortopeden som bytte mina höftleder tror att jag fick artrosen pga jag fastnade med benen under pulpeten och fick broskskador i lederna.

Att jag skriver om detta med en dåres envishet varje år är för att jag blir vansinnig på att inget händer när det gäller straffskalorna när det gäller rattonykterhet/fylla.
Ingenting!
Polisen plockar in de här människorna, och sedan kör de fulla igen efter några dagar.
Dödar de här människorna någon får de en månad, kanske ett år i fängelse och en klapp på axeln.
Jag anser att det borde jämföras med dråp, alternativt mord i straffskalan. De vet vad de gör, för de gör det gång på gång på gång.

Och deras kölvatten lämnas en lång rad av döda, svårt skadade människor och deras anhöriga.
Deras liv blir aldrig sig likt igen...

Här har jag skrivit om vad som hände den kvällen för 23 år sedan.

Snälla, lova mig att aldrig köra full eller bakfull! ♥

Glad

Var på gånglabbet idag, för ettårskontroll. Ja, det är ju bara snart 11 månader, men det spelade ingen roll. Det gick bra.
Bättre än vad jag hoppades på.
För RS, som testar mig talade om att först två år efter operationen är jag någorlunda återställd. Jag trodde det skulle ta sex månader till ett år... Men han sa att när man gör en dubbel op som jag gjort, tar det mycket längre tid att återhämta sig. Blev så lättad och glad!

För jag har verkligen trott att jag inte skulle bli så mycket bättre än vad jag är. Och det har inte känts så bra.
Har mycket kvar innan styrkan är hyfsat normal, balansen finns inte överhuvudtaget i den här kroppen, och koordinationen som var minst sagt dålig innan är väck med pusta nu.
Efter senaste febersjukan får jag mjölksyra i benen bara jag går upp på övervåningen och att då tänka på att gå ut på promenad med hundarna känns ju ganska avlägset.

Men han sa att det var normalt, att jag förvisso ligger efter i rehab pga sprickorna i lårbenet, men ändå ligger bra till i återhämtningen.
Så bra det kändes!

Nu är det bara att fortsätta kämpa, ett år kvar att bli bättre på :)
Nästa månad är det ett år med nya, blanka höftleder. Då blir det massor av undersökningar och läkarbesök.
Det ska bli spännande att se om läkarna är lika nöjda..

Och nu går jag dessutom ner i vikt.
Viktväktarna är lösningen!

Återkommer om detta, men det känns bra nu.

Kramen på er ♥

Glädjespridare med tanke

Den här filmen har fått mig att skratta, fnissa, gapflabba, älska och bli lite tårögd...
En av de sötaste, roligaste och mest tänkvärda videos man kan tänka sig.
Tittar på den lite då och då, och blir alltid lika glad..

Loca, en liten speciell fralla

Göteborgs Djurskyddsförening

Göteborgs Djurskyddsförening

Bild från hemsidan

Idag körde jag upp lillkatten till Göteborgs Djurskyddsförening.

Så fint hon får det! Hon flyttade in till en lite tjej på ca sex veckor, som var lite rädd och osäker. De fann varandra direkt, kanon! Lillkatten visade sig vara mindre än jag trodde, och det fick jag bekräftat av Susanne, föreståndaren på GDF. Förmodligen är hon bara 8-10 veckor, och troligtvis är hon en hon - även Susanne hade lite svårt att avgöra det vid en snabb blick. Vi får se.
Nu har hon det iaf jättefint, en stor plats att vara på med två kojor, lektunnel, grejor att dra, gömma sig i, leka med och jaga. Fina hyllor med fönster att titta ut genom.
Nu får hon vara där tills hennes lillasyster också är gammal nog att adopteras bort.

Här kan du läsa mer om GDF och deras arbete! Och den lilla svartvita kattungen på bild nr 2 är Pussies nya lillasyster

HJÄLP!

En liten, söt Pussie behöver nytt hem!
Uppskattningsvis 4 månader gammal.
Daniels kompis lämnade den hos honom i lördags, hungrig och uttorkad. Den satt i skogsbrynet mellan Rundradiogatan och Norra Dragspelsgatan. Ingen har hört av sig, och Daniel kan inte ha henne kvar.

Vi kan inte ta henne heller, jag är allergisk och dessutom tror jag inte hon skulle uppskatta alla hundarna.
Hittar vi ingen ägare eller nytt hem, måste vi lämna in henne till Polisen, och det känns ju inte så bra.. Daniel har köpt mat, kattlåda, sand och leksaker som självklart följer med

Nu hoppas vi att någon känner sig manad :)

En ny till

Fast den här lilla är nog bara en tillfällig gäst.
Om Daniel inte blir för förälskad i den lilla flickan som flyttade in till honom i går kväll.
En liten söt kattunge på ca 4 månader som hans bästa kompis hittade och tog med sig till Daniel.
Hon var rätt ängslig och lite ynklig, så min rare son promenerade till Kvantum kl 22 på kvällen för att inhandla kattmat.
För den lilla var jättehungrig och så törstig att hon doppade hela nosen i vattenskålen.
Hon fick lite mat en gång i timmen, och det hade gått bra. Toa fixades med hjälp av papper i ett öl-lock.
Lite orolig hade hon varit men natten hade varit lugn.
Idag har sonen varit iväg och köpt kattlåda, sand, kattungemat och en hel del leksaker..
Det går ingen nöd på den lilla, jag lovar!

Nu hoppas vi att vi får napp på något av alla ställen jag har skrivit om en upphittad liten tjej.
Annars hoppas jag på att någon av er är villig att ge henne ett hem.
:)

Ny familjemedlem

Den här söta lilla tjejen har flyttat hem till Linda.
Hon har fått namnet Kiara efter Lejonkungens dotter och är en ursöt liten chihuahua från Lillpinglans Kennel i Landvetter.
Linda har planerat och önskat det här i ett par år nu, och ni kan ju tänka er att hon är glad nu! Melvin är däremot ganska tjurig, går långa omvägar och smyger för att undvika det hemska lilla monster som flyttat in..
Men han kommer nog också snart att charmas av denna lilla sötnos! :D

Bilderna har Kiara's uppfödare Mirell tagit :)

Säsongen går igång

Nu har jag varit med min nya klubb Partille IBS nästan en månad, och jag måste säga att det känns väldigt bra. Känner mig mycket välkommen och bitarna börjar ramla på plats. Det märks dock väldigt tydligt att jag vilat drygt ett år, varken skalle eller kropp är med på banan ordentligt ännu.
Men det kommer..

Det är ett väldigt ungt lag jag har kommit till. Förutom två av killarna som är födda på 80-talet är alla födda -92 eller yngre, flera är 98-or, alltså bara 16 år. Om jag räknar bort de två äldsta så är medelåldern 18,8 år. Då har jag iofs med ett par lärlingar med också. (Räknar jag med "gubbarna" som är hela 30 och 31 blir medelåldern grymma 19,8 år xD )
Väldigt spännande, och ganska annorlunda mot vad jag har vant mig vid.
Goa killar är det iaf och jag ska nog få ordning på den här gruppen också, haha ;)
Spelmässigt är det mycket duktiga killar, men vi har inte fått ihop gruppen helt ännu.  Det är nästan ett helt nytt lag, och som sagt, medelåldern är låg.Tror att om en månad eller två så har vi ett väl sammansvetsat gäng som hittar varandra, snackar och litar på varandra. Bodda och Fritz, tränarna, är duktiga och kommer att fixa det bra. Med Johanna, sjukgymnasten, och mig blir vi nog ett bra team. Kemin funkar iaf, och det är nästan det viktigaste just nu.
Skitkul, som sagt!

Ralle och Peter 

Namn som säkert kommer att ploppa upp här då och då.. ;)
Foto: Ulf Andersson, Pibs

Långa jeans och dammråttor

Samlar ihop mig inför kvällens övningar, alltså inte mina utan lagets. Ska som vanligt bara bevaka att de gör som de är tillsagda, tjata om medlemsavgifter och kolla efterbeställningar på utrustning. Föda dem med lite frukt, och ha en go stund helt enkelt :)

Hoppas verkligen att det blir bättre väder snart. Saknar värmen och dessutom - fortsätter det här måste jag ju börja städa. Och det har jag ingen lust med alls. Har tom tagit fram de långa jeansen - usch!

Hade en utvärdering igår med Maria, sjukgymnasten som har slitit med mig så länge. Hon kom tillbaka från 4 veckors semester och var nyfiken på hur det gått. Hon blev väldigt nöjd med mig, men sa också att det inte är säkert att jag kommer att få tillbaka styrkan helt i vänsterbenet. Det hade en konstig vridning innan operationen och var sämre än det högra. Men vi får se, jag är ju inte den som ger mig i första taget.

Men det känns jobbigt. Tycker inte själv att jag gör så stora framsteg, och vikten har ju inte ens börjat att minska. Iofs har den stannat, men ändå... 

Det är för jäkla träligt just nu.

För övrigt är det bra. Trivs som attan i mitt nya lag, både spelare, tränare och annat folk runt omkring laget är bra att ha att göra med. Och jag har snart dresserat dem, så de gör som jag vill helt och hållet ;D

Nu får jag rusa

Ha det gott därute ♥

Bambatant

Åkte en sväng till Partillebohallen eftersom Pibs har sommarskola (innebandy förstås) för barn och ungdomar mellan 7 och 15 år. Härlig snurr på ungarna och ledarna, som mestadels består av Dam- och Herrlagets unga spelare, hade fullt upp.
På något sätt hamnade jag lagom till lunch bakom matkantinerna och tillbringade en rolig stund med att servera ca 120 ungar (+ ledarna) köttgryta med pasta. Och attans vad de åt. Det smakade tydligen väldigt bra, så Ralle och jag var ju tvungna att testa och det var verkligen gott.
Många roliga meningsutbyten och kommentarer blev det, och jag lovar att jag är inte värd många ören om jag inte ser till att det finns saft till Hugo och gänget i morgon när de kommer och ska få köttbullar och potatismos ;)
Är det någon som vill slå vad med mig om att jag inte kommer att tappa en enda köttbulle?! Det är mycket höga odds på det kan jag säga. Jag kommer att drömma mardrömmar om att servera köttbullar till alla 120 ungar plus ledare...
De är ju faktiskt runda.
Köttbullarna alltså
Och jag är fipplig, sketafepplig, som en liten tjej sa idag om sig själv när hon vält ut två glas saft :D

Bild från Pibs hemsida

Och så fick jag mobilen lagad idag. Köpte ett nytt skal också.
Tycker faktiskt att den känna alldeles ny igen.
Tror att den stavar bättre nu oxå.
Hittade två par shorts till Thomas, och en balansplatta till mig.

Nu blir det nog en stund med Hajen, den första av filmerna.
Gillar den, även om den ju egentligen är gôrdålig.

♥

En bättre dag

Det blev ju bättre förstås.

Tog en full dos antihistamin och somnade som en klubbad säl. Vaknade inte förrän fem över tolv! Alla utslag var nästan helt borta och klådan också. Ren magi! :)
Men götapetter så trött jag är idag. Hade fortfarande problem med klådan i händerna så jag fyllde på med en femtedels dos med antihistamin igen. Det var väldigt effektivt. Men lite dumt. Eftermiddagen har tillbringats i dimma, och jag kämpar för att hålla mig vaken..
Men visst är det fantastiskt att ett par piller kan hjälpa så mycket!?

Vi har iaf världens bästa försäkringsbolag! Iofs dyrare än många andra men man får alltid hjälp. Ringde till If och berättade hur dumt jag bar mig åt med mobilen, och undrade om jag kunde få hjälp med betalningen. Och till min stora förvåning behövde jag bara tala om vilken mobil jag har, vilken prisuppgift jag fått och var jag tänkte laga den - hon kollade om prisuppgiften var rimlig och så sa hon att pengarna kommer inom en vecka. Eftersom vi inte behövt använda försäkringarna på länge hade vi en rejäl självriskbonus, så jag behöver inte ens betala den. Helt grymt! Det är verkligen värt de extra kronor vi betalt i avgifter, för det har fungerat lika bra varje gång vi har haft kontakt med dem. Och det har lönat sig för oss, även i kronor och ören.

Nu ska jag slappa vidare. Kanske kolla lite listor och titta på en film.

Livet är allt ganska ok :)

En dag att glömma

Inte haft den bästa dagen idag precis..
Kunde inte sova i natt för jag hade sådan klåda i handflatorna. Trodde jag skulle bli knäpp, inget hjälpte. Hur det var så somnade jag framemot halv sex iaf..
Det kliade hela förmiddagen. Gick ut i bersån och åt frukost och läste en bok. Bestämde mig för att ta en promenad med Citrus som hade kommit ut. Reser mig, kliar ena handen, och sedan andra.
Fast det var ju det där med att ha koll om man har något i handen. Det har man inte.
Har mobilen i handen, släpper den och kliar.
Men hallå! Lisbeth, för f-n...
Jag släppte den rakt ner på de ruggliga plattorna.
Och det håller inte displayen för kan jag upplysa om.
1600:- kostar det att fixa. Får ringa If i morgon och se om drulleförsäkringen täcker..

Och klieriet ja..
Det var bara händerna ända tills ikväll när Linda och jag varit och handlat. I bilen började det klia på ryggen. Och sedan spred det sig.
Hur jag ser ut nu vill ni egentligen inte veta, men ni får det iaf.
Nässelutslag över hela armarna, händerna, ryggen, under armar, på bålen, ljumskarna, innanlåren, i öronen (de ser ut som blomkålsöron., nästan iaf) och under fötterna.
Varför har jag ingen aning om. Allergi tror jag inte på för det har blivit långsamt sämre över dygnet. Men så pratade jag med Thomas (han jobbar) och mamma. VI kom fram till att jag är ju inte så stark fysiskt just nu, möjligtvis har jag en infektion på gång för jag har börjat hosta lite ikväll. Det ihop med spänningen inför matchen igår och lite stress tror jag har utlöst det här.
Får väl ta det lite lugnt några dagar och sno några av Thomas anti-kli-tabletter.

Så här såg jag ut över hela kroppen vid niotiden. En timme senare var det ännu värre, men nu verkar det att ha stannat av iaf. Och just för stunden är klådan uthärdlig igen :)

Stackars Linda, jag skrämde halvt livet ur henne när jag skickade bilderna till henne och det var ju inte meningen. Det var ju bara för att visa varför det kliade.. ;)

Men ärligt talat: Den här dagen har varit en jäkla skitdag.

Den tänker jag förtränga.

Just det ja. Innebandymatchen förlorade vi.

Men jag kommer helt klart att trivas med det här härliga gänget!

God natt

Njuter av sommaren

Skrivklådan lyser fortfarande med sin frånvaro som ni märker! Tänker att jag får ta tag i det när det inte är så himla gott väder.
För även om det nu är svalare igen, och det faktiskt regnar en del, har ju den här sommaren varit otroligt varm och fin. Regnet har hållit sig borta, vilket min älskade sambo är mycket nöjd med. Gräsklipparen har inte behövts ta fram så mycket, och inte den stora dammsugaren heller. Så jag har kunnat fixa städningen och hundarna har släpat in minimalt med skräp. Himla bra kan man väl säga :)

Så här har jag tillbringat en del av sommaren..

Vad mer då?

Tja, ett sommarkalas har gått av stapeln. Det blev liksom ett hopdrag av  familjens födelsedagar på en gång. Vi hade en härlig eftermiddag och kväll, tråkigt nog utan pappa och Elisabeth som inte kunde komma.
Thomas har ju ingen semester kvar, men han har en del kompledigt att ta ut, så det blir ganska goa ledigheter emellanåt ändå. Vi har inga planer på att åka någonstans, men det är ju ändå gott med lite ledigt. Nu när vi inte har en massa renoveringsmåsten utan kan ta det lugnt blir det extra skönt att bara mysa.
Nu är det bara balkongräcket kvar. Vi planerar iofs att bygga en altan, en ny parkeringsplats och fixa gångarna men det blir inte i år. Möjligtvis planterar vi en häck av något slag i slutet av sommaren. Vi är ganska trötta på en del som inte alls förstår varför vi inte gillar att deras hundar pinkar på krusbärsbuskarna, och skiter i vår trädgård. Vi hade tänkt ett plank först, men det kräver en hel del grund- och förarbete så just nu lutar det åt en enkel tujahäck. Enkelt och fint. Och ganska billigt som bonus :)

Nu har innebandyn börjat.
Jättekul, tränarna verkar vara väldigt goa och kemin funkar bra. Spelarna är väldigt unga, men verkar mogna, motiverade och väldigt roliga.
Men oj, så svårt det är att komma ny i en klubb och inte ha en aning om hur något fungerar! Har ju haft det enkelt förut, för jag kunde ha alla gamla listor som mallar för den nya säsongen, jag visste precis var allt fanns och vem som gjorde vad  - även om jag gjorde det mesta själv.
Nu kommer jag in i en färdig organisation och det är verkligen roligt. Men svårt. Och spännande.
Och jag är helt förvirrad och börjar bli ganska nervös, för första matchen är på lördag och jag har ingen koll alls på någonting överhuvudtaget. Typ.
Men det kommer nog att fixa sig.
Tror jag...
Jag har iaf lyckats ta mig över sargen utan hjälp och utan käpp flera gånger!
Och nästan graciöst.
Åtminstone utan att välta den..

I lördags var Linda och jag hos den här goa mamman och åt middag!

Mysigt och jättegott, vi gjorde renskavsgryta

Okej

Bloggtorkan fortsätter. Det är ju inte det att jag har försvunnit, det är bara orden som sinar för tillfället.

Sonar min frånvaro med ett förfärligt kort som Daniel tog när han var här och åt pannkakor..

Det var sista pannkaksbaket som han fick del av på ett tag ;)

Allt är bra med oss allihop. En liten snabb sammanfattning blir så här:

Födelsedagar har passerat, utan stora åthävor. På söndag blir det en litet sommarkalas med de i familjen som har möjlighet att komma. Det ska bli mysigt för det är inte så ofta vi träffas allihop.

Huset är färdigmålat! Bara en strykning på garagedörrarna, en strykning på grunden mot gatan och balkongräcket kvar, sen är utsidan äntligen färdig. Så himla gott. Nu är det trädgården kvar, men det är ju ingen brådska. Inomhus är det källaren kvar, och så är det lite justeringar på bottenvåningen. Jag är så nöjd med hur det blivit, vårt Eternitpalats. Thomas blir ju aldrig nöjd, men är man perfektionist så är man ;)

Ska ta bilder så ni får se, men det får bli till nästa gång.

Rehaben, ja.. Jodå, den går egentligen väldigt bra. Tränar tre gånger i veckan, och gör framsteg. Sjukgymnasten är väldigt nöjd, och det är väl jag också.

Egentligen.

Men.

Det går så sakta. Vill ju orka så mycket mer, göra så mycket. Och gå ner massor i vikt. Just nu känns det mest som jag låter bli att äta gott, dricka gott och slita ont till ingen nytta alls. Och så är det väl inte. Men det syns ingen skillnad, vikten står still och kläderna blir inte det minsta för stora. Orkar fortfarande inte gå någon längre sträcka med hundarna. 

Det är inte egentligen höfterna som krånglar, de funkar gôrbra.

Men jag har ju inte rört mig någonting senaste året. Och de där månaderna i sängen käkade nog upp varenda muskel jag har. Herrejösses, så trött jag blir när jag går. Det funkar hyfsat på plant golv, tex på Frölunda torg, Ikea och GeKås. Men i Allum (köpcentrum i Partille) där de har sluttande golv, eller på promenad där underlaget inte är slätt och det är backigt - då funkar det inte alls.

Kroppen liksom bara dör, jag orkar inte få med mig benen. Nacken strejkar för jag måste använda käpp eller krycka för mycket. Skitjobbigt. Skakar i hela kroppen av ansträngningen när jag kommer hem.

Men ändå.

Det går framåt, sakta. Kan greja hemma, städa, laga mat (för det mesta utan arbetsstolen), tvätta. Jag gick ner för branta backen här hemma, och upp igen utan att stanna mer än en gång. Var dock lite glad över muren vid vår parkering där jag kunde sätta mig och hämta andan innan jag gick in till Thomas. ;) 

Nu får jag sluta för en stund. Ska iväg till Ikea med Linda. Måste handla stolar till oss och tallrikar till henne. Mer om detta nästa gång :)

Kram

Fotot fixade min snälle son Daniel ;)

Bloggtorka

Jag har haft skrivkramp ett tag. Tycker inte det händer så mycket, även om det kanske gör det egentligen...
Tror att tröttheten kanske hunnit i fatt mig efter det senaste årets alla jobbiga händelser. Är på gott humör för det mesta, men orkar inte så mycket och blir både frustrerad och lite ledsen. Och helt meningslöst arg.  Hade ju tänkt att jag skulle vara återställd nu, men det är långt kvar. Det är jobbigt men får väl acceptera situationen. Även om jag inte har lust.

Men det händer bra saker förstås.
Igår var jag på en kombinerad namngivning/housewarming hos Annika. Hon flyttade ju in i ett fint litet radhus alldeles nära oss i höstas och nu var det dag för lite kalas. Världens sötaste lille kille presenterades på ett härligt sätt.
Jack kommer att ta en alldeles egen plats i mitt hjärta. Hans mamma har redan det

Idag åkte Daniel och "son nr 2" Mikael till Rhodos.  Efter förseningar och strömlöst kom de iväg och nu ska de ha en skön vecka med hälsokost och mineralvatten.
Eller inte. Misstänker att det kommer vara kronvrak jag får äran att hämta om en vecka, hahaha..

Nu är det dags för natten.
Det ska bli skärpning på skrivandet.
Hoppas jag ��