Tredje fixad

 

Tredje covidsprutan klar, så skönt!

Brev,

Igår fick jag ett brev från Närhälsan, och jag blev väldigt förvånad när jag läste det. Jag hade nämligen bett om förnyat recept, med några justeringar på en dela av mina mediciner. Det brukar bara bli att jag fått det delvis fixat av dr vemsomhelst, eller också inte fixat alls. Har inte haft någon permanent läkare på flera år och det har sina sidor när man är multisjuk/skadad. Försök att berätta om hjärnskadeproblematik, höftledsproteser, trasiga nackkotor, halv sköldkörtel, astma pga allsköns allergier, knäppa leder osv. På 15 minuter.

De vill dessutom ha årtal, vilka mediciner jag tar för vad, hur jag kan gå, var det gör ont, ta blodtryck & blodprover. Varje gång. Ifrågasätter mediciner, vill ändra - men de kan ju inte följa upp för de är stafettläkare. Så oftast låter de bli.

Men det har inte varit bra. Jag har fått tjata mig till kontroll på lever och HB, vilket jag egentligen måste ha varje år pga just medicineringen. Helt absurt.

Hade tänkt att byta vårdcentral direkt efter nyår, men nu ska jag ge min ett chans till.

För i brevet skriver en läkare att han anser att jag behöver årliga kontroller, han har helt tydligt läst min journal (!!) jag har nu fått tid till provtagning och läkarbesök i januari utan att jag ens behövde fråga.

Och, det absolut bästa, på lördag får jag min 3e covidspruta.

Nu är jag glad! 😊

Det här tjejen har börjat sova med tungan utanför, hon är så söt! Vi ska till Blå Stjärnan i morgon för uppföljning och hon har en del problem som dykt upp sedan sist. Får se om hon kan få kompletteringsmedicin, eller byta helt.

Det var en gång en soffrygg...

Så här såg det ut i helgen -

...och så här såg det ut ikväll!

Det är både skönt och tråkigt!

Årets version, väldigt lik fjolårets.. 😉😁

 

Advent

Nu är vi mitt i advent, julpynt och lampor är uppe, granen är klädd. 
Imorgon, eller kanske ikväll, ska jag sätta upp kyrkan och dekorera runt med lite tomtar, tomtemödrar och nissar. Det blir lite mer varje år, vi får se var det slutar.

Annars halkar vi runt. Plogningen av gator och vägar har varit fullständigt katastrofal - fortfarande efter två veckor har vi inte fått gatorna ordentligt plogade i vårt Fräntorp. Eftersom det är backigt och smalt, blir det ju rejäla problem. Nu när det ska komma mer snö, följt av blidväder fasar jag för varje gång jag måste ut - det är livsfarligt för alla, och för mig med balansproblem och höftproteser en veritabel mardröm.

Nu har jag varit inne i två dagar, har lättare feber och jobbig huvudvärk (testat negativt!) och jag hoppas jag ska klara mig utan att åka ut i morgon också.

Restriktionerna är på väg tillbaka, smittan ökar snabbt nu. Jag hoppas vi ska kunna fira lite jul i år, det blev ju inget förra året. Börjar planera lite nu med mat och så får vi se vad det blir.

Skulle det inte funka, får vi träffas i smågrupper helt enkelt.

Hade tänkt att åka ner till Helsingborg, men med alla smittor (influensor, förkylningar och vinterkräken förutom covid) så avvaktar jag lite. Vill verkligen inte smitta ner mina hjärtan i Skåne, de har nog som det är ändå. Det ska nog vända, det är bara att hålla ut.

Jag är glad att Magdalena Andersson nu är vald. Det händer många bra saker just nu, och det var bra att S får regera själv, utan tvingande överenskommelser med andra partier. Kanske, kanske kan det ge ett bättre val nästa höst.
Vi får se, jag är iaf oerhört tacksam för de förbättringar man driver igenom nu - att att alla med sjukersättning äntligen får samma skatt som alla andra. Det gör drygt 10% mer på kontot i månaden så det är mycket pengar. Ifs har de blåbruna redan fått igenom ett nytt jobbskatteavdrag, men det gör åtminstone bara 150 mer i skatt, ännu så länge iaf.
Garantibeloppet och bostadstillägget höjs också så det blir bättre för Linda också. 10 036 kr före skatt är svårt att leva på.
Jag hoppas det fortsätter så här, och att även vård, omsorg och äldre får det bättre.

Måste ju bara vise er Lindas gran! Den är så häftig, så fin! 

Mera snö

Jodå, nog har det ramlat ner mer snö i vår stad.

Kallt är det, men väldigt vackert. 

Kroppen mår inte bra alls, är sliten av det senaste årets ups and downs. Snöskottning är väl inte det min skruttkropp behöver precis, men även om det kostar ett par dagar av smärta och vila är det faktiskt lite mysigt att kunna hjälpa Thomas så det inte blir för tufft för honom. Att skotta när han kommer hem från sitt fysiskt tuffa nattjobb är ganska tungt, men han gör det utan problem - och skottar förstås gräsmattan först av allt. 😉💗

Jag körde Daniel och Karin till Landvetter igår, de skulle ut på äventyr ett par dagar. Till Paris närmare bestämt. Vi tillbringade hade en trevlig stund med fika, och sedan lika kul i bilen. Resan tog mycket längre än vanligt pga väglaget, men tiden gick fort i deras sällskap.

Nu hoppas jag får en härlig upplevelse i Paris.

Ella är inte riktigt som hon brukar. Medicinen har ju inte nått sin fulla effekt ännu, och hon mår inte bra. Sover hårt och mycket, är ganska osäker i rörelserna och släpar bakbenen ännu mer än förut. Hon verkar vara yr och är väldigt nära hela tiden. Trots det är hon ännu stissigare på promenaderna säger Thomas, så vi får väl se hur det blir med allt.

Det är ju bara i början av utredning och behandling ännu.

Fler bilder från trädgården, nog är det vacker ändå..

Stammisar & Närkontakt av gräsrotsgraden

Vi kommer med all sannolikhet fortsätta vara stammisar på Blå Stjärnan, fast besöken blir tätare. 

Neurologen konstaterade igår att Ella med all sannolikhet har en neurologisk sjukdom. Troligtvis är det en störning i hjärnbark och/eller hjärnstammen, kanske också storhjärnan som ger henne anfall. Det är isf inget som kommer att försvinna, utan den kan bli progressiv om man inte behandlar den. Hon har fått epilepsimedicin som förhoppningsvis ska hålla anfallen borta. 

Nu kommer det bli flera besök, provtagning igen, utvärdering av medicinen och dessutom vidare utredning för att utesluta andra sjukdomar. Veterinären tror inte det är varken hjärntumör eller epilepsi, men det går förstås inte att utesluta ännu. Däremot tror hon att den här sjukdomen är medfödd och att Ellas överkänslighet mot alla intryck och stora rädsla kan förklaras av den. Det hade på sätt och vis varit skönt att veta, även om det självklart inte gör det lättare. Men då är det inte så konstigt att vi inte lyckats hjälpa henne med hennes stora rädsla och nervositet för i princip allting, trots att vi nog har försökt med det mesta. Är det så, kan man ju bara hoppas att medicinen hjälper lite där också.

Det är jobbigt när hundarna blir sjuka, de förstår ju inte varför man plågar dem. 

Så där är vi nu. 😕

Hon var faktiskt väldigt modig, där hon låg under soffan i väntrummet. Det låg en jättestor labbhane någon meter ifrån, och hon vågade trots det komma fram och få lite godis. Efter noga övervägande, vågade hon också  ta godis ur handen på veterinären, vilket för oss som känner denna lilla tjej är snudd på ett mirakel.. 💗

För att göra livet lite mer intressant, var det mer eller mindre snöstorm igår, och det tog nästan en halvtimme att komma hem, i stf drygt 5 minuter i vanliga fall.

Det blev en stunds vila, lite råddande med innebandyn och sedan ytterligare vila ett par timmar. Allt som hänt de senaste månaderna har tagit sin tribut, och huvudvärken lade sig som ett betongblock på övre delen av kroppen.

Jag undersökte också gräsmattan noggrant (vi skottar den så hundarna kan göra ifrån sig, de har ju korta ben 😉) men lite närmare ansiktet än vad som tänkt. 

Benen gav sig nämligen av åt ett håll och huvudänden åt ett annat. Misstänker att synen var intressant, för jag är ju så rädd för att ramla med gumpen först pga proteserna, så jag lyckades vrida mig ett halvt varv och landade på knä och händer. Fattar fortfarande inte hur det gick till..

Men det gick bra, lite piller och en sovstund på soffan, så fick jag skottat undan det värsta framemot nattkröken. Har en snösläde, så det är faktiskt inte så tungt, och nu är snön dessutom fluffig och lätt pga kylan. Thomas tog resten när han kom hem i morse.

Så nu har vi sta'ns enda skottade gräsmatta igen, allt för att hundarna ska ha det bra. Han är verkligen något alldeles extra, min gubbe.

Från igår kväll

Förmodligen sta'ns enda skottade gräsmatta!

Hundarna är överlyckliga 😁

Idag mår inte min kropp så särdeles bra dock. Nacken fick sig en smäll, och resten av kroppen också. Struttar runt som en gammal stelbent höna, tappar det mesta, skakningarna är lite jobbiga och är allmänt nere. 

Det går över snabbt, men jobbigt medan det varar. Jag har ju en hyfsad grundsmärta i botten pga skador och sjukdomar, så det tar ju ganska hårt när det blir mer. Men med ökat medicinintag några dagar, så blir jag nog snart mitt vanliga snubblande, snurriga jag igen.

Imorgon är en annan, bättre dag! 😘

Ella, vår älskade lilla olycksfågel

Nu ligger hon och sover, vår lilla krångelfia.

Det har varit ett väldigt tufft dygn för henne (och för oss)

Hon fick ett anfall i natt vid halv tre, ett på förmiddagen vid kl 9.00 och så ett vid kvart över tolv. 

Det var bara att ringa Blå Stjärnan och sedan åka dit.

Vi kom in snabbt och jag fick berätta hennes krokiga historia några gånger.

Veterinären var lyhörd, noggrann och har en plan för hur vi ska går vidare. Vi vill att han verkligen ska utreda henne från scratch och han är, precis som vi, helt inne på att vi inte ger oss förrän vi hittat en anledning till anfallen

Hon har ju haft vad vi kallar kramper förut. De har varit av en lite annorlunda sort, som vi dels har trott varit dels vätskebrist och även hormonrelaterat. Även veterinärerna har varit inne på det. 

Men det fortsatte komma kramper efter operationen i somras, ett var 4e till 6e vecka. De senaste tre veckorna fick hon två och de har sakta ändrat karaktär. Vi hade bestämt att börja utreda henne efter nyår, men den planen ändrades snabbt idag efter de tre anfallen hon fick på mindre än tolv timmar.

Nu har vi lite tur, det kommer en neurolog från Helsingborg som Blå Stjärnan brukar konsultera på onsdag, och vi fick en tid till henne. Hon och Ellas veterinär kommer att göra en utredningsplan, troligtvis blir det MR osv.

Massor av blodprover är tagna, Ella fick en boost av ep-medicin i sprutor på sjukhuset och ska börja sin medicinering i morgon. Vi har också fått akutmedicin som ska användas om hon får fler anfall.

Nu får vi se vad de hittar, vi kan bara hoppas på en "bra" diagnos.

Annars?

Tja, vi väntar in snöoväder som ska dra in i natt. Två omgångar ska dra in fram till onsdag och det kan i värsta fall komma en halvmeter snö. Tillsammans med blåsten kan det bli riktigt tuffa dagar.
Så efter att jag kom hem med Ella ikväll, ringde jag Linda. Vi hade tänkt åka och handla i morgon, men vi bestämde at vi gör det ikväll. Jag passade också på att åka ut till Björlanda och lämna innebandyväskorna som jag hade hemma efter matchen i onsdags. Vi hämtade medicinen till Ella också förstås.

Så nu sitter vi och kollar på två sanslöst duktiga kinesiska bordtennisspelare, äter lussekatter och hämtar andan. Klockan är tjugo över två, och det är dags för denna gamla tant att krypa till kojs.

Vi får se hur det ser ut när jag vaknar i morgon - så här vackert är det nu:

En bra sak, bland flera, trots allt:

Denna grymma kvinna blev vald till statsminister idag - igen.

Den här gången går hon till kungs också! 😊

Statsminister för en dag

Ja, snurrigare än det blev igår kan det nog inte bli en dag när en statsminister ska utses...
Magdalena Andersson röstades fram som statsminister på förmiddagen och 7 timmar senare begärde hon entledigande, utan att ens ha tillträtt.

Anledningen var, hm, rörig.

Centern röstade inte på regeringens budget för att regeringen (S+MP) hade förhandlat med V för att de skulle släppa fram Magda som statsminister. Det gjorde att M+KD+SD ändringar i regeringens budget (som som också röstades om igår) gick igenom. Då bestämde sig MP att de inte kan regera med en budget som SD har haft inflytande i, och det innebär att man måste göra om röstningen om statsministerposten eftersom regeringsunderlaget blir ändrat.

Så på måndag blir det en ny omröstning, och om alla trycker rätt igen, blir Magdalena äntligen vår statsminister, för hoppningsvis för en lång tid. 

Den första kvinnliga statsministern i Sveriges historia, 100 år efter att vi kvinnor fick rösträtt. Men framför allt en otroligt duktig person, som jag tror kan föra Sverige och sitt parti framåt.

Var väldigt orolig inför budgetomröstningen, eftersom jag inte hade riktigt koll om vad det innebar för sänkningen av skatten för oss med sjukersättning, höjningen av sjukersättningens garantibelopp och kostnadstillskottet för garantipensionärerna.
Men till min stora glädje så gick förbättringarna i sjukersättningen igenom, och det gör väldigt mycket för både Linda och mig

Vi är många som har kämpat länge för att vi som har sjukersättning inte ska behöva betala så mycket mer skatt än alla andra, och nu är vi äntligen i hamn.

Äntligen är vi iaf skattemässigt lika mycket värda som alla andra.

Eller ja - inte för det blåbruna blocket. Deras budget innebär att vi snart får betala ca 1800:- mer i skatt än alla andra igen, för de drev igenom ett nytt jobbskatteavdrag. 

Ulf Kristersson vill ju dessutom sänka sjukersättningen ganska ordentligt om han vinner nästa val, så det får vi väl se till att han inte gör...

Den här röran är bra på sätt och viss.

Det visar att demokratin står stark i vårt land, även när det rör till sig.

En annan sak som jag tror är bra, är att Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till en regeringspartner, utan kan förhandla fritt. Det leder till ju förhoppningsvis att de kan få igenom den politik de vill.

Valet nästa år kommer att bli spännande!

Just nu är jag bara nöjd med att det förhoppningsvis blir lite lugn och ro ett tag. 

Och med att min dotters och min ekonomi blir bättre.

Magdalena Andersson, förhoppningsvis vår nya statsminister på måndag!

Röriga tider

Det händer och fötter mycket som vanligt.

I politiken, i innebandyn, i familjen.

Politiken, den får jag fundera över, och formulera senare. Det är mycket tankar, oro och ilska. I veckan som kommer får vi kanske en ny statsminister, Magdalena Andersson. Om politikerna kan tänka på folket och folkets behov och inte bara sin egen prestige. Vi får också kanske en budget som gör att vi som har sjukersättning inte längre blir skattediskriminerade, utan får samma skatt som alla andra.

Innebandyn, tja.. Vi har råkat ut för många skador och har en lång influensa/förkylningslista. Alla testar sig, tackolov, men det blir tuffa matcher, när 11 av 23 utespelare saknas...

Lite andra saker att ta i är det också, men det kommer att vara löst i morgon och därmed historia.

Familjen. Kan och vill inte skriva så ingående eftersom det handlar om sjukdomar och andra tråkigheter. Men förhoppningsvis ska det bli bra.

Men jag är fruktansvärt upprörd över hur vi behandlar våra gamla, sjuka och funktionshindrade. Kan man inte bo kvar hemma, ska man inte behöva vänta i månader på att få hjälp. Hemtjänsten måste fungera, och det här med kontaktpersoner inom vården som ska finnas - inte har jag lyckats hitta en enda här. Varken för mig själv eller för mina anhöriga. Jag har fortfarande inte efter snart tre år fått en fast läkare på Närhälsan, trots att jag är multisjuk. 

Men jag fortsätter om det senare, en annan dag eller vecka eller så.

Jag är väldigt fascinerad över att Ella, till höger, ser större ut än Maya.

Maya är nämligen betydligt mycket större än Ella... 🤔😄

Fick de här vackra rosorna av Linda häromdagen.

Bara för att, och av ingen anledning.

Blev så himla glad!

Mixat

Den 30 oktober är alltid en väldig känslomässigt mixad dag för mig.

Först och främst, positiv.

Min Pappa fyller år den här dagen, så därför är den förknippad med tårta och kramar.

För mig har han alltid varit Pappa med stort P, vi hade så mycket roligt tillsammans när jag växte upp.
Fick en egen verkstadsoverall när jag var 10, och fick hjälpa honom att lufta bromsar på kundernas bilar i vår bilverkstad. Städa lagret, sortera muttrar och brickor var också väldigt roligt och sitta på kontoret och äta limpmacka med leverpastej och ättiksgurka.. Senare blev det Flygklubben i Varberg. Jag följde med honom dit nästan varje kväll och på helgen. Det blev liksom vår grej, och när jag fick segelflygcertifikatet firade vi det med våffla och grädde & sylt.

Men 30 oktober är också förknippad med ren och skär skräck, svår smärta, ångest, sorg och djupaste oro.

Idag är det 30 år sedan olyckan som för alltid förändrade mitt liv.

Som de flesta av er vet var jag trafikledare på Spårvägen, körde utryckningsbil och åkte på stopp, olyckor, överfall, pratade med förare och passagerare och en massa annat. Älskade mitt jobb, och hade nog tänkt att fortsätta med det till pensionen.

Jag hade Linda hemma, hon var då 15 månader och vi hade precis fått reda på att ett litet knytte växte i min mage, knyttet blev sedan min Daniel.

Den här dagen jobbade jag som vanligt sen kväll på bilen, och hade varit i Hammarkullen för att hjälpa en spärrvakt som blivit rånad. Jag skulle köra ner henne till Centralen där en anhörig väntade.

Vid ett rödljus blev vi påkörda bakifrån med fruktansvärd kraft - den påkörande bilen hade mycket hög fart och träffade oss rakt på.

Vad som hände sedan har jag skrivit om här, det väcker så mycket att det blir jobbigt att skriva om det, trots att det är så längesedan.

Konsekvenserna blev livslånga. Den svåra hjärnskakningen lämnade spår och skadan på hjärnstammen likaså. Kotor i nacken blev skadade, nerver och muskler också. Värken, balansen, motoriken är jobbig, minst sagt. Det visade sig att mina höftleder blev skadade och för 8 år sedan var jag tvungen att byta dem till proteser. Jag drabbades också av PTSD, vilket jag gärna hade varit utan...

Jag kunde inte fortsätta arbeta med mitt jobb, och någon omplacering som kunde fungera fanns inte heller. Läkarna ville inte friskskriva mig, så det blev sjukpension, det som nu heter sjukersättning.

Det var ett tungt slag, jag älskade verkligen mitt jobb.

Men så småningom blev mitt liv väldigt, väldigt bra trots allt. Efter en förfärlig graviditet, där jag varje dag undrade hur mitt lilla knytte klarat olyckan, kom Daniel. Idag en nästan två meter lång, vältränad, klok och en alldeles underbar onge med en lika härlig sambo. 

Linda har vuxit upp och blev den mest kärleksfulla, roliga och smarta onge som finns, hennes pojkvän är lika go han.

Efter några år kom Thomas in i vårt liv, och han har gett allt stöd, all hjälp och stöttning som finns. Han är bäst helt enkelt.
Vi har vårt fina hus, hundarna och familjen, jag har mitt innebandylag - ett gäng killar/gubbar (och två tjejer!) som ger mig så mycket energi, värme och glädje att jag bara inte kan sluta, fastän jag nog är för gammal.
Allt detta gör att jag för det mesta glömmer bort krämporna.

Men den här tiden på året är alltid lika jobbig, lika tung och känslorna flyger åt alla håll.

Och varje gång jag hör att någon kört rattfull eller bakfull blir jag lika himmelsblå förbannad.

För han som körde på mig var full, han tyckte det uppenbarligen att det var ok.

Men han och alla andra som honom borde låsas in, dömas för mord, mordförsök eller uppsåt att skada - beroende på hur illa det går för den som råkar ut för de här idioterna. Bilen blir ett livsfarligt vapen i samma sekund som de sätter sig bakom ratten, och det borde vara fängelsestraff direkt när de ertappas.

Daniel och jag överlevde, men det är så många som inte gör det.

Det är ännu fler som, liksom jag, aldrig blir återställda och sedan aldrig kan arbeta mer, sova en hel natt pga värk, och bli begränsade för resten av livet pga olika funktionshinder.

Alla vi har anhöriga som drabbas.

Är det verkligen, verkligen värt det?

Men nu är denna skitdag över.

Och den blev väldigt fin.

Linda och jag tog en åktur i hennes härliga bil, och hamnade till sist hemma hos Pappa & Elisabeth i Helsingborg.

Gofika med landgång, medhavd tryffelschokladtårta & äppelmuffins blev det, mums!

Väldigt, väldigt trevligt och och en härlig dag att minnas i stället för det andra.

Nu är det snart dags att ställa om klockorna.

Hur var det nu, fram eller tillbaka..?? 🤔😂❤️

Ella

Vår goa, knäppiga lilla tjej.

Hon som är rädd för det mesta, men snällare än de flesta.

Hon kommer att bli besviken när den nya utsiktsplatsen försvinner 😁

Höst

Nu dansar hösten in med blåst och regn.
Jag kan inte påstå att jag älskar hösten & vintern, tycker alldeles för mycket om värme och ljus.

Kylan är inte snäll mot min värkande kropp, och astman mår inte heller bra av isiga vindar.

Men det är vackert med alla färger, och när luften är så där lagom krispig är det skönt.

Och så vilar ju pollenet, vilket kompenserar en hel del.. 😉

Jag är i en ganska jobbig period hälsomässigt. Smärtorna är inte att leka med, och det gör att hjärntrötthet, motorik och balans inte vill som jag vill.

Men så är det, det är bara att bita ihop och gå vidare.

Anledningen är nog att jag kopplar av både mentalt och fysiskt, många bitar har ramlat på plats under året iom att Linda fick sin sjukersättning. 

Omdömet från Smärthjälpen beskrev hennes diagnoser och livssituation klockrent, vilket har gjort att hon (och jag också) fått den upprättelse och den bekräftelse som vi väntat på i nästan 20 år.

Det är så extremt skönt och en enorm lättnad att äntligen få koppla av.

Men det gör också att spänningar, oro och ångest som byggts upp så väldigt länge, nu ska ut och det är smärtsamt har jag märkt. 
Både Linda och jag har hyfsade skov sedan en tid tillbaka, men det ska väl förhoppningsvis vända igen.

Det är inget som oroar, det är som det är.

Andra orosmoment finns det, jag har nära & kära på andra håll som har det tufft. 

Och att inte kunna hjälpa så mycket som jag vill, är frustrerande. 

Tänker på er, och önskar att vi bodde närmre! 💗

Nu har vi börjat nästa projekt! 

Thomas har börjat förberedelserna, jag har beställt hem en massa saker som ska komma till användning. Det kommer att bli kanon, men ett rejält jobb blir det!

Lycka är det, och blir det! 😁

Höstbild från trappan

Jag finns kvar

Oj, det blev rekord i uppehåll..

Skrivtorkan blev total. 

För även om det hänt mycket under året, så blev det där med att bara vara hemma väldigt oinspirerande, iaf när det gäller skrivandet.

Vi mår i bra allihop, och sommaren har varit bra. 

Det har hänt väldigt mycket, och så småningom kanske jag berättar mer än idag.

Det har varit tvära kast, det har varit covid-tristess, lugn och ro.

Det har varit stor sorg, glädje, frustration, saknad, halvpanik, mer glädje, oro, mer frustration och mer glädje.
Och ren och skär fasa. (Det kommer inget om det här, men det kommer att sluta bra tack och lov)

Mys i trädgården, bygge och så äntligen innebandy igen.
Ungefär så.

Och så blev vi äntligen vaccinerade, så jag kunde styra kosan ner till Pappa och Elisabeth! Den glädjen jag kände går inte att beskriva, vi hade inte träffats på nästan 18 månader pga pandemin. 
Vi hade en väldigt härlig eftermiddag, och jag hoppas kunna åka ner snart igen.

Det var en härlig fest hemma hos Daniel och Karin, som äntligen kunde fira förlovning, födelsedagar och examen. Härliga människor och min lycka var fullständig när jag äntligen fick träffa min lill-smurf, som numera är nästan två meter lång, Micke. En underbar person som jag håller väldigt kär.

Mina pojkar! 😍

Jag har äntligen fått min rosenrabatt! 💓

Önskar att ni kunde känna doften, den är fullständigt underbar!

Thomas har renoverat bersån, och fixat en "carport" för ställningen och lite virke på baksidan. 

Det blev verkligen precis så bra vi hoppades. Det kommer att bli många, sköna timmar där..

Ett nytt projekt är redan igång, och det gör mig gladare än om jag vunnit högsta vinsten på Lotto.

Det KÄNNS som högsta vinsten på Lotto. 

Ni får vänta lite till 😉

Det har växt med skiftande resultat i "lådorna"

Närmare 15 kg potatis har jag tagit upp, så det blev bättre än bra.

Men salladen av olika sorter, och spenaten, fick ohyra och hamnade på kallkomposten 

Nästan alla jordgubbar blev till hälften uppätna av sniglar trodde vi. Men så småningom visade det 

sig vara våra hungriga råttor som varit framme...

Men några bär fick vi själva och de var jättegoda. Nu får det bli en rejäl fundering över hur v ska rädda jordgubbarna från råttor nästa år - samtidigt som bina måste komma åt. Det blir klurigt.

Smultronen - tja, där hade vi en stor råtta vid namn Maya som kalasade titt som tätt.

Gurkorna växte fint - men tyvärr var det inte den slanggurka som det skulle vara enligt påsen och de var väldigt bittra i smaken. Men det är bara att testa på nytt nästa år igen.

Tomaterna blev sådär - de ville inte riktigt i år, utan de första mognade i mitten av augusti. Tre av krukorna blev inget, en av dem fick en helt annan sort än det stod på plantan men vi hittade en ny, gul variant som var jättegod - den blir det fler av nästa år tillsammans med favoriten Tiny Tim.

Men jag älskar det - och skam den som ger sig.

Vi kör "try and error", så småningom blir det nog bra.

En skrämselchock fick vi också. 

Ella fick kramper, kunde inte stå, hade väldigt ont och var väldig förvirrad. Det blev ett akutbesök på Blå Stjärnan där det visade sig att hon fått livmoderinflammation. Hon tillfrisknade bra, men hennes ångest och rädslor fick sig en knäck igen. Vi hoppas att hon ska hitta tryggheten igen och fortsätta att bli bättre även med det.

Och så har vi den här.

Just nu en "never ending story"

Den kommer förmodligen att få ett helt eget inlägg.

Så småningom.

Kanske.

Den har iaf en viss koppling till den här:

Jättesöt i lugg, men den försvann fort. 😍

Och så det här som är en ständigt återkommande rolig historia.

Linda.

Jag.

Ullared.

=

Mys

Det här fina får avsluta dagens mastodontinlägg.

Mitt lags tränare och web-ansvariga gifte sig, Krister och Josefina.

Med på bilden är assisterande tränare Martin och vår härliga massör/fystränare Therese.

Och så jag.

Som ni ser har vi väldigt roligt - och så är det hela tiden.

Nu tar jag natten, men det ska inte dröja lika länge till nästa gång jag visar mig här.

Det går åt rätt håll

Nu händer det grejer i trädgården. Potatis, jordgubbar, sallad av olika sort, spenat och vitlök är nere i kragar och spannhinkar. Ska plantera om, kanske tom ut tomater, gurka, paprika, luktärter och en gul klängblomma jag inte kommer ihåg namnet på. Och blir det lite över efter räkningarna ska det inhandlas mer jord, kanske en krage till och så rosor!
Sedan blir det sommarblommor, men de får vänta ett par veckor till.
Tror jag iaf 😉

Den nya potatislådan med Höstpotatisen Asterix och förra årets

favorit Maestro, en sommarpotatis

Vi flyttade förra årets potatislåda, 

och planterade ner jordgubbarna där.

De har ynglat av sig en hel del, vi får ser om det kommer bär också..

Här kommer förhoppningsvis Rocket att titta upp.

Det är en tidig potatis, men det lär nog inte hinna

bli några färdiga till midsommar..

Bakom syns vinbärsbuskar och rabarber.

Rabarbern kan vi nog smaka på redan i nästa vecka!

Vila, vad är det

Tanken var att jag skulle vila ett tag, men jag är ju inte så himla bra på det.

Som tur är, har jag inte haft någon reaktion på fröken Pfizer, mer än att en väldig trötthet, typ utmattning, infunnit sig. Men det kan lika gärna vara pollen i kombo med att många års spänning släpper..

Några krassliga anhöriga som har oroat ett tag, men det verkar som de nu mår bättre och jag är så lättad. Nu hoppas jag ni är rädda om er! 💖

I morgon blir det upp med tuppen igen. Thomas handlade brädor till vår nya potatislåda i helgen, och det bar sig inte bättre än att en av brädorna åkte in i vindruta så det blev en rejäl spricka.

Jag hade tur att hitta en tid hos Ryds Bilglas redan i morgon, en ledig hyrbil fanns också. Tacksam för det, för cykel och jag är inte någon bra match..!

Nu har Thomas cyklat till jobbet, så nu blir det middag för undertecknad.

Och vila.

Kanske.

Nu så

Nu har jag och fröken Pfizer haft vår första date. Det gick strålande, jag fick sitta en timme extra för säkerhets skull. Men inga problem så här långt iaf 😊

Men det var faktiskt nära att det gick åt pipan - jag försov mig och vaknade först 7.55 😱

Det blev en snabb tvätt, tandborstning och iväg. Som tur är bor jag bara två minuter från Närhälsan, så jag hann... 😄

Date

Äntligen, nu är det min tur!

Jag har fått en första date med syster Pfizer!

Torsdag morgon kl 8.20 är det dax för första sprutan.

Och jag kan meddela att det är ytterst, ytterst få som kan få upp mig så tidigt på morgonen.. 😂

Grattis Linda! Igen..

 I dag fyller denna underbara kvinna år!

Jag är så otroligt stolt över denna krigarprinsessa,

som trots alla svåra sjukdomar och motgångar,

alltid studsar tillbaka när hon faller.

Hon kämpar och står rak, envis som synden

och med ett sjujäkla humör mellan varven.

För mig kommer hon alltid att vara min sötis, min onge, min älskade tös.

I morgon blir det ett litet minikalas, men ändå väldigt mycket roligare och gladare än förra året!!

Vilken glädje!

Äntligen!

I tisdags kom beskedet på telefon, och idag kom det viktiga beslutet i brevlådan.

Linda är beviljad sjukersättning på 100%

2½ års kamp är över, och vi är så glada och lättade!

Motivationen var tydlig, tvärsäker och självklar.

Nu kan vi alla andas ut. 

Linda har tryggad ekonomi. 

Ynkligt liten, men hon klarar sitt uppehälle utan att behöva

försörjningsstöd eller be om hjälp.

Det är så skönt också för oss.

Grattis, älskade onge! 💖

Äntligen vårvärme

Det har varit en underbar dag idag. Sol och 20 grader varmt, nästan ingen vind.

Naturligtvis har undertecknad invigt med frukost i bersån, och sedan har det blivit arbete i trädgården.

Köpte nya plädar till stolarna och soffan i bersån igår, och de kom på plats. Det blev väldigt fint, faktiskt. enfärgade, blå en en väldigt behaglig nyans. 

Sedan blev det målning av odlingslådorna. Hann med nästan allihop, och jag blev jättenöjd.

 

Ingen jättebra bild precis.. 

Hundarna ser ju rent deprimerade ut, 

och lådorna står ju till hälften i skugga.

Men tjejerna var väldigt nöjda, de har varit ute hela dagen

och dessutom fått godis i parti och minut

Ella är ju sitt vanliga skällande jag, och för att bryta det får hon godis 

varje gång hon kommer när jag kallar på henne. Och eftersom Maya 

kommer per automatik, så då måste hon ju också få..

Mår bra

Jodå, vi mår bra!

Jag är så himla trött bara, får liksom inte tummen ur och skriver. Det är inte så att det inte finns massor av tankar, det är mer orken att formulera dem som saknas. Vinter/vår/efter virus från i höstas effekt kanske. Thomas och jag hade ju något konstigt för 1½ år sedan, som ingen visste vad det var. Jag fick lunginflammation och Thomas hade hosta länge. Min astma har inte blivit bättre sedan dess, och vi har varit mer eller mindre urlakade sedan dess.
Förhoppningsvis släpper det så småningom.

Vi går i väntans dagar. Linda ska få besked om sjukersättning de närmaste dagarna och det är nervös, väldigt nervöst. Hennes handläggare ringde för två veckor sedan och var väldigt positivt. Men vis av tidigare erfarenheter tar vi inte ut något i förskott.. 

Så vi har ont i magarna av nervositet just nu, hon kollar FK´s sida hela tiden, och varje gång min telefon ringer hoppar jag högt, och får halvt hjärtstillestånd.

Håll en tumme för att det går vägen den här gången!

Vi väntar på våren också förstås, vill ha värme, vill ut i trädgården och greja.

Har testat att sätta fröer i år, tomater, paprika, gurka, luktärter av olika slag och solöga (tror jag de heter)
De har kommit upp fint, nu får vi se om jag klarar att hålla liv i dem också.. 😄

Långa och skrangliga, trots ljus.
Förhoppningsvis ska det funka.. 😊

Ägarinnan till de här benen är förstås Ella.

Hon har precis börjat löpa, och sitt vanliga hispiga jag trogen,

är superirriterad på bakdelen som tydligen nyper henne.. 🙈😂😍

Vi var och lade om däcken på bilarna häromveckan.

Eftersom Linda är fullvaccinerad och mamma fått första sprutan,

vågade vi oss in på en fikastund. 😍

Förra veckan var jag hos finaste Sandra och klippte mig.

Smittsäkert förstås, och med gofika.

En perfekt stund! 💗