Gott Nytt År

Nu lägger vi ett utslitet 2013 bakom oss.

Det har varit ett ganska slitsamt år, men det slutade ändå ganska bra.

Nu blir det nya tag, och förhoppningsvis ska det nya året föra med

sig mycket bra för oss allihop!

Thomas jobbar, Daniel är på en liten ö någonstans

Linda ska laga en god middag till oss,

 Anne kommer på fika så det blir en lugn och glad kväll.

Sköt om er därute, och ta vara på er!

Gott Nytt År!!

God Jul

God Jul till er alla!

Har haft en skön eftermiddag med Thomas, Linda och Daniel. Orkade sitta nere i vardagsrummet en stund, med levande ljus, Ris a la Malta och mys. Ungarna åkte vidare till kusinerna i Mölndal och Thomas jobbar. Så nu ligger jag mätt och belåten efter en liten jultallrik, julmust och choklad i min säng och vilar framför tv'n.

Lyssnar på stormen som viner runt knutarna och konstaterar att det är +9 grader ute.  Vi har haft kyligare midsomrar tror jag. Skönt att inte behöva vara ute! :)

Bara 15 dagar kvar, sedan ska jag äntligen få börja stödja på vänster benet!

Hoppas ni får en skön helg! ♥♥♥

Så skönt

Dagens höjdare!
Jag tog mig med Thomas hjälp ner till badrummet och fick äntligen duscha och tvätta håret. Insåg att jag blivit såpass stark att jag nog kan tillbringa en timme i bottenvåningen på julafton när Linda och Daniel kommer hit på julfika.
Så det går framåt, så sakta.

Lindas diagnos

Idag fick Linda sin väntade diagnos ME/CFS, Myalgisk Encefalomyelit. Men dessutom fick hon diagnosen Fibromyalgi, och sedan tidigare är ju också IBS konstaterad.
Här läser du om ME och här läser du om Fibromyalgi

Egentligen ska man väl inte vara glad när älskad dotter får inte bara en, utan två livslånga diagnoser.
Men det är jag iaf. Lättad, glad, ledsen, försiktigt optimistisk, ganska arg och stolt.

Lättad är jag för att äntligen är den fruktansvärt jobbiga jakten på en diagnos över.
Glad är jag för att Linda nu har ett papper som hon kan visa upp. Och att de som fortsatt stötta henne när så många misstrott, fortfarande finns kvar
Ledsen är jag självklart. Ingen önskar någon dessa sjukdomar och framförallt inte sin egen dotter.
Försiktigt optimistisk när jag tänker att hon kanske kan få tag i en läkare som kan hjälpa henne med det som behövs nu. Och att FK är så bra som de faktiskt kan vara.
Ganska arg är dagens underdrift. När jag tänker på hur illa behandlad Linda har blivit blir jag rosenrasande.Vårdpersonal, släkt, så kallade vänner, arbetsgivare, skolpersonal och annat löst folk som burit sig åt som skitstövlar och kallat henne för inbillningssjuk, lat och allt möjligt annat, borde ställa sig i kö för att be henne om ursäkt.
Stolt är jag över min fina, starka dotter som trots sjukdom och många motgångar fortfarande står upp och kämpar vidare. Hon slås ner till golvet, men reser sig hela tiden igen.

Just nu vet hon inte riktigt vad som kommer att hända. Men det första som måste göras är att hitta en läkare som är intresserad av / kunnig i / villig att lära sig mer om ME. ME och Fibromyalgi är neurologiska sjukdomar som är klassade av WHO sedan länge, men de svenska läkarna följer inte utvecklingen. Internationellt sett ligger vi långt, långt efter i Sverige. Så det lär nog bli riktigt svårt.
Men vi är ganska envisa så det ska nog lösa sig...
Nästa steg är Försäkringskassan. Vad jag förstår är de mer insatta i problematiken nu, så förhoppningsvis kommer de inte att bråka. Vi får se.
Har hon kommit så här långt, ska resten klaras också.

Älskar dig sötis! ♥

Hemma!

Ledsen, men jag har inte orkat uppdatera. Har varit och är otroligt trött efter operationen.
Men allt är väl efter omständigheterna, även om det som vanligt när det gäller mig blev krångligare än det skulle.

Kom hem i förrgår, måndags. Ni anar inte hur skönt det var! Planerade fem dagar blev till sist tretton, med bud om fler. Sista dagarna låg jag på en fyrasal, där vi alla hade olika extraproblem, förutom operationerna vi gjort. Dessutom kunde de nog inte hittat fyra mer olika personer att lägga i samma sal... Vi kan väl lämna det ämnet med att konstatera att det är skönt att vara hemma.

Som jag berättat blev det lite komplikationer. Jag fick sprickor i vänsterbenet, där de drev in protesen. Som tur är tog de extra bilder så de upptäckte det innan jag blev helt hopsydd. Kirurgen lindande en ståltråd runt lårbenet som fixering, tråden kommer inte att tas bort. Detta för att inte benet ska brytas innan det är läkt. Förövrigt gick operationen bra, förlorade dock en del blod. När de kollade HB efter ett par dagar visade det sig att jag behövde påfyllning av blod, så det fick jag. Blodvärdet gick upp ett par dagar, men nu är det tillbaka på samma låga nivå igen, 91. Men jag får inte mer blod pga infektionsrisken ökar drastiskt när man fått proteser. Och det spelar inte så stor roll, jag måste ligga mycket iaf de närmaste fyra veckorna.
Sprickan i lårbenet medförde att jag inte får stödja på vänsterbenet mer än 20% av kroppsvikten på sex veckor. Och det är inte mycket, kan jag meddela. Man kan testa genom att ställa en våg bredvid en lika tjock bok. Ställ den friska foten på boken och tryck den andra på vågen. Väger du 70 kg, får du inte trampa ner mer än 14 kg's tryck.
Sedan lägger du till att du har en ny protes på stödjebenet också och att du egentligen inte får/kan gå på kryckor pga trasiga nackkotor. Och att hjärnskadan du har gör att du inte har en aning om om du trycker ner foten med 8 kg tryck eller 80..
Tugga på den en stund..

Det gjorde läkarna och sjukgymnasterna.
Lösningen blev till sist efter många turer att jag fick åka hem, Thomas fick en snabb kurs hur han ska hjälpa mig uppför vår trappa och jag har fått inta sängläge hemma i övervåningen. Får bara gå till och från toa, med en liten bonussväng på rummet då och då. Jag får bara gå mycket lite eftersom jag belastar det dåliga benet alldeles för mycket. Om ett par dagar ska jag försöka komma upp på vår motionscykel, och trampa lite försiktigt så jag får lite fart på blodcirkulationen. Gör övningar tre gånger om dagen, men det blir ju inte så mycket till cirkulation av det..
Men hellre att ligga i min egen mjuka säng än på sjukhuset. Även om de allra flesta i personalen är helt underbara, så är det jobbigt att ligga inne så länge. Framförallt i början, när det brast lite i kommunikationerna och en del av personalen inte visste/förstod att jag inte kunde skutta upp ur sängen på samma sätt som de andra som opererat ett ben och var friska för övrigt. Till sist gick budskapet fram till samtliga, vilket gjorde att min gåstol inte försvann hela tiden, jag fick hjälpen jag behövde för att komma upp och att jag slapp tjatet om att sitta i matsalen. Med lågt HB och fulltankad med smärtstillande var det ett äventyr att sitta på en stol mer än ett par minuter - att stoppa i sig mat samtidigt var inte aktuellt.

Komplikationen med sprickan innebär att jag får stanna på övervåningen i fyra veckor. Kanske jag kan ta mig ner någon gång, men jag klarar inte trapporna så länge jag inte får stödja på båda benen så vi får se.
I mitten av januari ska jag nog kunna ta mig fram såpass att jag röra mig mer obehindrat i huset. Senare blir det sjukgymnastik och röntgen.

Märker att jag låter lite grinig, det är jag faktiskt inte. Bara jättetrött. Har ju ont förstås, men det är hanterbart. Faktiskt är artrossmärtorna borta, det känns konstigt men så skönt! Har faktiskt sovit hela tre timmar i sträck några gånger, och det har inte hänt på mer än ett år. Skön känsla!
Nu får det räcka för idag. Har lite svårt att hålla ordning på tankar och ord, ögonen ramlar ihop hela tiden.

Ha det gott

Sökes: Fungerande hjärna

Det blir inte riktigt som man tänkt sig, förstås.
Sprickan i lårbenet ställer till det.
Trött, ledsen, förvirrad, alla springer in och ut och frågar samma frågor men vill ha olika svar - som jag inte riktigt vet vilka de är. Det handlar om hur jag ska kunna klara mig hemma, hur jag jag ska kunna ta mig upp och ner i trapporna. För min sjukgymnast är noga med att jag ska kunna ta mig ner och frågade om jag tänkt på det.
Jag svarade utan att tänka: "Jag får väl åka på arschlet ner." Stackars Lars, han dog nästan xD

Den största, viktigaste frågan är:
Hur ska man få en massiv kärring med motoriska problem att klara trappan med 17 trappsteg - kärringen får inte belasta vänsterbenet mer än vad en knäckemacka håller att trampa på, båda benen har nya, fina höftproteser och nacke och axlar måste avlastas pga kotskadorna i nacken...
Lös den ekvationen den som kan.

Det har varit ett par jäkligt jobbiga dagar, och jag orkar inte prata med folk.
Kraftreserverna ligger på minusminus. Har ont, mår inte bra av blodbrist och mediciner. Yrslig, vinglig men tagit några steg med kryckorna med hjälp av sjukgymnast, (och några i smyg utan hjälp). Sprickan i lårbenet jag fick gör ju attans ont och operationssmärtor och muskelvärk är ju heller inte trevligt. Huvudet hänger inte med med motoriken, medicinerna krånglar till det.

MEN ingen oro nu!!! Det går åt rätt håll och även om det gör ont överallt, så är det heeelt otroligt - höftsmärtorna är borta. Faktiskt, det är magi!! Trött och ledsen blir jag men glädjen kommer tillbaka på ett par minuter. De hade faktiskt rätt, det funkar, de är trollkarlar
Men till om några månader, då är jag ordentligt på gång igen

Uppdatering...
Precis när jag postat det här, kom först läkaren och sedan sköterskan in. Och nu mår jag mycket bättre igen. Hemgång på torsdag eller fredag OM jag behärskar trapporna, annars blir jag kvar någon dag till.
Jag kommer inte att behöva åka ambulans och bli BUREN upp.
Jag kommer INTE att behöva hemsjukvård.
Strategierna börjar komma på plats.

Det tar längre att komma på en rubrik än att skriva inlägget, ju!

Sov inget vidare i natt. Var nog igång för mycket igår, räknade ut att jag hade varit uppe ur sängen 11 gånger på 20 timmar. Och det är ganska mycket.

Idag kom sköterskan in på morgonen och frågade om jag ville ha något extra för värken, och jag sa att det kunde jag tänka mig. Sedan simmade jag lugnt i 3 timmar och vaknade först när hon kom in för att ta tempen. Jag frågade vad hon gett mig, och då flinade hon med världens härligaste grin och sa att hon hade sänkt hela avdelningen för att kunna se skidorna på tv. Eftersom hon igår berättade att hon tycker sport är urtråkigt och att alla sköterskorna är jättenoga med medicinerna - vi pratade lite om hur det var när det var stressigt. ;)  Att de har full koll vet jag med säkerhet eftersom deras pulpet är alldeles utanför min dörr :)
Dagen har sedan blivit lugn, insåg att nacken och vänsterbenet behövde vila.
Gick till matsalen på lunchen och åt där, det kände ganska grymt.
Bjöd som vanligt på pinsamheter när stolen jag satt  i var lite för trång så bandagen fastnade - så när jag reste mig hade rumpan fått fyra ben som satt ganska stadigt. Försiktigt jubel från damerna som satt där, isen bröts snabbt och enkelt iaf...
Min goa undersköterska jublade inte, hon kved.
Av skratt..
Och NEJ, det finns inga bilder!!
:)

Bara den här bilden. 

Så här firade jag första advent.

Inte illa alls :)

Då har jag gjort det!

Trodde nog inte att operationen skulle bli av, men när jag vaknade förstod jag att det var klart.
Tre dagar senare är jag fortfarande groggy av all intressanta piller jag bjuds på, och det är jag tacksam för. Missade en dos igår och det var inte så kul..
Det verkar som allt gått bra. Jag förlorade lite för mycket blod och så fick jag visst en spricka i vänster lårben men annars är det ok tror jag. Än så länge håller nacken, men den tar stryk för jag får inte stödja på vänsterbenet. Får antagligen stanna tills åtminstone fredag pga det - trappor är inte att tala om ännu, och det för ju med sig vissa problem i vårt hus ;)

Familj och vänner är helt underbara. Daniel har ringt och Linda och Thomas kom hit med choklad och drickor.
Sedan fick jag dessutom höra att min älskade gubbe satt upp adventljustakarna! Bara ni som känner honom förstår HUR stort det är!! xD

Nu tog orken slut, men jag återkommer nog i  morgon..

:)

Nu så

Nu är jag installerad på en fin sal, enkelsvit minsann, med dusch, toa och TV :)
Middag är intagen, duschat för tredje gången i Hibiscrub och nålen sitter på plats.
Ska bara hämta lite påfyllning av kaffet - muggarna är ju pyttesmå ;).
Sedan blir det nog film eller serie på datorn..

I morgon bitti är det dax.
Fattar inte att jag faktiskt ska få bli bra
:D

Kram

Inte bra

Just nu är det inte bra. Inte bra alls.
Anneli fick nya anfall i eftermiddag och de har fortsatt under kvällen.
Ringde sjukhuset för en stund sedan och fick prata med mamma. Hon berättade att fram till nu har A haft fem anfall. Dessutom har hon inte mått bra emellan dem.
Nu kan man bara hoppas på att det inte blir fler i natt och att hon hämtar sig snart.

Finaste syster, tänker på dig och önskar att det kunde vända för dig snart.
♥♥♥

Lurad igen

Jaha, hon är en lurifax vår lillskit. Citrus är redan hemma igen, färdiglöpt. Antagligen hade hon hållit på lite längre än vad vi trodde, eller så blev det helt enkelt ett kort löp den här gången. Nu får vi se om hoppar över i januari, eller och om hon fortsätter som inget hänt.

Själv försöker jag göra det jag måste/behöver/tycker att jag borde göra.
Det går inte så bra. Är otroligt trött, sover väldigt dåligt.
Hade tänkt att laga en en hel del mat, bla köttbullar och kålpudding men ännusålänge har det inte blivit av. Har ju iofs ett par dagar kvar, men vill ju gärna få fram julstjärnor och lite sånt också :/
Får se vad det blir, kanske gör ett ryck i morgon...
Igår fixade Thomas och jag förhöjning av toastolen och sängen. Det kommer att fungera bra!

Idag var Linda och jag en sväng till Daniel. Han får det så fint! I veckan hade han och hans pappa varit iväg och köpt byrå och spegel till hallen, fönsterlampa och lite annat fint. Dessutom en diskmaskin som de installerat. På måndag redan kommer Bostadsbolaget och börjar måla och tapetsera. De sa från början att det kan dröja ett år, sedan var det till våren och i veckan fick Daniel meddelande om att de kommer redan nu! Grymt bra, soffan har ju inte kommit ännu, så det blir ju mycket lättare nu. Gissa om han är nöjd.. :)
Jag får ju inte se det på ett bra tag nu, men får väl skicka dit Linda eller Thomas för fotografering ;)

Fick låna Daniels laptop, ska ta med mig den till sjukhuset tänkte jag. Eftersom det verkar som de inte har något annat än Telias surfzon där, har jag fixat en dongel med Comviq ist. Och den funkar ju inte med surfplatta och mobil. Det är svårt att få information om hur mycket Telias surfzon kostar, och det verkar som man måste ner till Pressbyrån för att köpa voucher för att komma åt deras WiFi. Det kommer inte att funka (kan inte gå så långt), och de priser som kanske gäller är nästan dubbelt så dyra som det mobila bredbandet. Har mailat och försökt ringa, men inte fått svar/kommit fram. Och på deras hemsida kan man inte få besked - dessutom måste man ha abonnentnummer för att maila deras kundtjänst!!? Alldeles för krångligt. Så Telia får inte mina pengar denna gång heller.. :)

Igår tog dottern och jag en sväng till mamma i Varberg. Det lär ju (förhoppningsvis!!) dröja ett par månader innan jag kan köra ner igen, så jag ville väldigt gärna hälsa på för en fika. Lika trevligt som vanligt, även Anneli tråkigt nog inte orkade komma. Hon är ju väldigt trött efter det jobbiga halvår hon haft. Nu hoppas jag att det ska lugna ner sig snart..
Vi tittade i fotoalbum och jag fick reda på att vi faktiskt har släktingar i Amerika - på långt håll iofs. Tror att det var farmors mormors kusin eller något.  Så det är nog ingen idé att hoppas på någon gammal rik arvtant.. xD

Nu ska jag fixa lite middag - benfri karré med minirösti, beasås, sallad och melon blir det, mums!

Kram på er!

Men så det kan bli

En liten Citrus

Citrus lurade oss ordentligt förra veckan. Vi trodde faktiskt att hon var sjuk, var oroliga för att hon skulle fått livmoderinflammation. Ringde Blå Stjärnan men vi behövde som tur var inte åka in. Det visade sig att hon hade börjat löpa, 2 månader för tidigt. En djup suck av lättnad blev det när vi upptäckte det!

Så har hon flyttat hem till Linda och Melvin ett par veckor. Melvin gillar det inte - han har upptäckt lyxen av att ha en alldeles egen matte och ett alldeles eget hem och vill verkligen inte dela med sig till  någon annan hemsk byracka xD

Annars är det väl ok. Tiden går fort nu, bara lite drygt en vecka kvar till inläggning. Börjar bli lite pillrig, tankar går åt alla håll. Tänk om det blir flyttat igen? Tänk om jag blir inlagd och får åka hem igen? Tänk om det faktiskt blir operation? Behöver jag verkligen opereras? Tänk om det inte blir bra? Hur ska jag orka om den blir flyttad igen? Motsägelsefullt och heldumt. 

Men det blir nog bra.

Kramen

Flytt, läkarbesök och ME/CFS

Nu har Daniel bott i sin lägenhet en vecka. Redan på lördagkvällen var det viktigaste monterat och upplockat - dvs datorskrivbord, mediabänk och köksmöbler monterade, tv'n igång och bredband modell jättesnabbt installerat. Säng och soffa kommer senare, leveranstiderna är ju tyvärr långa.
Tråkigt nog var inte städningen gjord ordentligt så vi fick börja med det. Ytskikten är inget vidare, men det kommer att fixas så småningom.
Annars är lägenheten jättemysig, och med alla möbler på plats kommer det att bli kanonfint! Balkong med lite havsutsikt finns dessutom :)

Det känns konstigt att inte ha några ongar hemma längre. Och denna mamma är ju som bekant dessutom helknäpp. På lördagkvällen jobbade Thomas och jag skulle låsa dörren. Funderade över om Daniel hade kommit ihåg att ta nycklarna med sig, när jag kom på att han inte skulle komma hem. Och helt plötsligt, från ingenstans blev jag mörkrädd..!! Idiotiskt, det är ju inte första gången jag sover ensam hemma! xD

Linda har gjort en del av alla inplanerade läkarbesök och sin titthålsoperation. Nu vilar hon och samlar kraft inför de sista innan hon förhoppningsvis får diagnosen/diagnoserna. Att hon har IBS är konstaterat, ME/CFS-diagnosen kommer troligtvis i december (de väntar bara på resultatet från titthålsop) och sedan är det reumatologen kvar. Sedan får vi se vad fortsättningen blir, det viktigaste är att hitta en läkare på en vårdcentral som förstår ME. Och det är det inte många läkare i primärvården som gör. Tyvärr.
Här kan du läsa om ME/CFS Det finns mycket att läsa, men här kan du läsa diagnoskriterierna
Ingen rolig läsning, men för Linda och oss som står henne nära är det viktigt att få rätt diagnos, så hon och vi kan få reda på hur hon bäst kan leva med sin sjukdom. Och framförallt, äntligen få hjälp av AF, FK och förhoppningsvis vården. Bot finns ingen, men med acceptans och rätt hjälpmedel kan livet bli lite lättare för min dotter. Att folk runtomkring henne i allmänhet och vården i synnerhet lär sig att det inte handlar om lathet, ovilja eller inbillningssjuka utan faktiskt är en neurologisk sjukdom skulle göra hennes tillvaro något bättre. Sjukdomen i sig själv är ju skitjobbig, att människor hela tiden behandlar henne med misstro eller kommer med kommentarer som att: Bit ihop. Kämpa! Rör på dig! Ät bättre! Gå ner i vikt! gör inte livet lättare precis.. En läkare på  Närhälsan Björkekärr sa till henne på fullt allvar att det för höga värdet på sänka/CRP beror på att hon är överviktig... På Närhälsan Torpavallen skrev en annan läkare ut  nästan högsta dosen av antidepressiv medicin - läkaren på Mag/Tarm på Sahlgrenska sa att den medicinen ska definitivt ingen är som har problem med magen äta. Dessutom är inte Linda deprimerad. Ledsen pga situationen javisst, men det är ju inte samma sak.. För att bara nämna något av all skit hon har fått ta emot genom åren.
Så nu håller jag en tumme för att sista biten på hennes långa resa mot en diagnos äntligen snart är över!

Och så hoppas jag att det bara är knappt tre veckor kvar till min operation. Den 26 november ska jag enligt planerna läggas in, den 27e är det dags. Och jag hoppas att det inte blir någon mer flytt nu. Är så trött av värken, och orkar snart inte gå alls.
Även om jag inte precis ser framemot den, så ska det bli så skönt att få det gjort. "Alla" säger att det ska bli så bra, så jag väljer att tro på det.. :)

Ha det gott!

Egentligen och 22 år

Har egentligen en hel del att skriva om, men är så jädrans trött just nu..

Mycket händer iaf:
Vi är ute och handlar till Daniels första, egna hem mest varje dag. På fredag flyttar han, och det känns väldigt konstigt i mammahjärtat!
Linda håller på med ett maratonlopp med provtagningar och läkarbesök. Nästa vecka blir det titthålsoperation och veckan efter det besök på reumatologen.
Thomas håller på att kurera/vila sig efter ett ryggskott. Och det går bra, i morgon går han till jobbet.

Själv haltar jag runt med hjälp av kryckorna. Och det går ju sådär. Men förhoppningsvis är det bara en månad kvar nu..

Annars har jag mest:
* Retat mig på alla som gnäller över att SMHI "missade att det inte blev orkan i Göteborg istället för att vara tacksamma för att vi slapp eländet - det lär ju ändå komma fler under hösten eftersom det är så varmt. De begriper dessutom inte att man behöver planera indragning av tåg mer än en timme innan avgång..
* Grunnat över hur i hela friden politiker och tjänstemän tänker när det gäller sjukvård och åldringsvård. Är det dags att införa ättestupa och fattighus igen? Varför inte avlöna sjuksköterskor ordentligt och sluta använda bemanningsföretag? Varför inte se till att det finns riktiga ålderdomshem (jag vet att det inte hetat så på många år, men varför inte kalla saker och ting vid sina rätta namn) för dem som vill och behöver? Det är inte rätt att gamla människor ska sitta helt isolerade i sina hem och oroligt undra över vem av alla 57 hemtjänstare som kommer idag. Eller om det blir en ny nr 58.. Att de ska behöva betala 60 kr för en liten plastburk med en vecka gammal oätlig mat. Man kan köpa bättre fryst mat för 25 kr på Kvantum..
* Förundrat mig över varför kan inte sjukvården kan se patienten som en hel kropp? Varför måste de dela upp en person i bitar - jag är inte ett blodomlopp, en knippe nerver, immunförsvar eller en bit ben. Jag är en Lisbeth.
* Glatt mig över att killarna och Maria i Frölunda IBK kämpar på med den äran. De vinner matcher och ligger bra till i tabellerna, både i Div2 och reserven. Skönt, men attans vad jag saknar dem!
* Försöker vila mellan sjukbesök och affärsraider - med serier, filmer, bloggläsande och lite dataspel.

Många tankar snirklar runt mycket just nu. Får försöka reda ut dem så småningom, just nu är jag alldeles för trött. Kanske försvinner mycket grubblande när jag förhoppningsvis mår bättre om ett par månader.

Idag är det 22 år sedan olyckan hände.
Här kan du läsa om den.

Idag skickar jag extra tankar till Malin och hennes dotter som kämpat sig igenom en tuff tid

Var rädda om er därute!

Välkommen Jack ♥

Idag på morgonen föddes en stor liten kille, 4,1 kg tung och 54 cm lång

Vi i Fräntorp önskar dig välkommen till världen, Jack!
All lycka och välgång skickar vi till dig och mamma Annika.
Pappa Jonas´ tittar ner från himlen och håller ett vakande öga på er, det vet jag helt säkert.

Bild kommer när jag fått lov för mamma :)

 

 

Inköp

Att helgen har gått i möblernas tecken är väl ingen överraskning. Igår åkte Daniel, Linda och jag till Ikea, Mio och Chilli för att se om sonen kunde hitta lite han behöver.
Och det kunde han. Han hittade väldigt mycket snyggt, men eftersom det bara är ett rum, så begränsas urvalet av centimetrarna. Till sist åkte vi hem för att fundera lite.
Idag åkte han och jag ut igen. En kanonfin soffa, soffbord, köksbord med stolar och en snygg mediabänk från Mio beställdes. Säng och skrivbord blir det troligtvis från Ikea, men han har inte riktigt bestämt sig ännu.
Det är många beslut som ska tas, mycket att tänka på och mycket som ska ordnas på väldigt kort tid. Man kan förstå om det är kaos i skallen på min tvåmetare :D

Alldeles nyss ringde mamma. Anneli har fått ett nytt anfall igen, och är på väg i ambulans till sitt numera nästan andra hem. Anfallen kommer nästan exakt varannan vecka nu, med lite variation.
Så jag önskar att hon slapp den här skiten!

Vi tar det igen: Det finns en mening..

Det börjar nästan bli lite fånigt nu.
Listan med saker som ska hända innan det nya operationsdatumet den 27/11 bara växer.

Allt det här har ramlat in på en vecka  - efter att beskedet om den flyttade operationen kom:
Daniel har fått lägenhet och får nycklarna den 1/11. Det lär ju vara en hel del som ska göras innan dess..
Linda har de senaste dagarna fått kallelse till Gottfrieskliniken (28/10), titthålsoperation på Sahlgrenska inkl inskrivningssamtal (5+7/11) och reumatologen den 19/11 Tror att lyckan vänder för henne nu - inte en enda dubbelbokning ;)
Och så Annelis MR på Sahlgrenska den 27/10..
Tur att mina egna läkarbesök är klara, och att jag inte har något annat inplanerat för resten av tiden lär nog gå åt till vila..

Jag skulle egentligen legat nyopererad på Mölndal nu.
Det var nog bra att det inte blev så.
Min mamma är ganska rakt på sak. Hon sa: Du skulle döööööö om du hade legat där nu!
Svärmor sa: Det hade blivit väldigt jobbigt för dig att ligga där när allt detta händer!
Thomas och Daniel säger inte så mycket, men blickarna talar ganska högt ;)
Vad Linda sa tänker jag inte skriva, men det var väldigt målande och vältaligt.. xD
Och de har rätt allihop. Jag hade verkligen inte velat missa något av det.
För vi har verkligen väntat länge på detta!!  :)

Nu kommer  jag verkligen att kunna koppla av efter operationen.
Kanske.

Förövrigt var jag på innebandy igår. Tittade på mina killar när de vann över Partille Div2 med 6-4. Otroligt go vinst, men en lite mysko känsla eftersom jag har goa vänner/killar i båda lagen, tom en av domarna är en av "mina" gamla spelare. Dessutom kom ett gäng av Partilles allsvenska lag in på läktaren efter halva matchen. 2/3-delar av dem var också gamla frölundakillar...
Tror att det är sista matchen jag kommer att gå på den här säsongen, för jag får väldigt ont av att sitta så länge på de hårda stolarna. Därför var det extra roligt att så många av mina killar var där.

Vilken höst det här kommer att bli!

Grattis älskade son!





Igår var Daniel, Linda och jag och tittade på en lägenhet i Västra Frölunda. Det var tredje gångenDaniel fick komma på visning, utan lycka de tidigare gångerna.

Det var en fin etta på 38 kvadrat, riktigt kök och ett ljust rum, liten balkong. Enligt bovärden ska det göras stamrenovering nästa år och då blir det dessutom nytt badrum. Sonen blev väldigt förtjust i lägenheten och går funderades det en hel del på möbler och annat. Men vis av tidigare erfarenheter vågade han inte hoppas för mycket.

Men idag fick han beskedet, lägenheten är hans om han vill ha den!
Och det vill han ju.. :)
Så den 1 november får han nycklarna till sitt första, egna hem.
Hit går flyttlasset, precis i det område han ville bo.

Nu blir det planering för hur möbler ska ställas och framförallt, vilka möbler som ska köpas.
Gissa om jag har en son som har fullständig hjärnbränna nu..!

Och den här mamman har snart inga barn hemma längre.
Det känns väldigt konstigt.
Men bra.
Tror jag.

Som sagt

Det finns en mening med allt som sker :)

Egentligen skulle jag legat på operationsbordet just i denna minut, men så blir det ju inte.

Och det kanske är lite bra iaf, för:
1) Anneli ska på magnetröntgen på Sahlgrenska den 27:e. Jag kan följa med, vilket ju är ganska bra. Hämtar och lämnar henne i Varberg utan en massa krångel.
2) Linda har fått tid till Gottfrieskliniken den 28:e. Kanske ska hon äntligen få den hjälp till den diagnos vi har väntat på så länge. Och jag kan följa med dit också - hon var ganska glad för det.
3) Daniel fick besked i morse att han fick en lägenhet som han så gärna ville ha.

Så tiden lär nog gå ganska fort för undertecknad. Det lär bli en hel del möbelaffärer, husgerådaffärer, andra affärer och diverse annat pyssel och dant den närmaste tiden.. :D

Det händer fort när det händer, är någon förvånad?

Kram på er

Jahaja

Helgen är över och vi kan konstatera:

...att mina killar skötte sig väldigt bra och vann sina matcher i både Div2 och Res

...att Thomas och jag har bestämt att avsluta målningen av fasaden för i år. Den sista lilla biten får vänta till våren

...att min mamma är väldigt generös. Hon delar tom med sig av sin brakförkylning till mig och Linda

...att jag har den goaste mamman som finns. Trots förkylningen.

...att jag lyckas skriva detta inlägg med surfplattan, även om det tog en stor bit av mitt tålamod och milda humör

...att det nog finns en mening med allt som sker, även om det ibland är jäkligt svårt att se det positivt

...att jag nog borde försöka sova nu

Godnatt, ta vara på er!

Lycka till

Lite bilder från tidigare säsonger..
Idag spelar killarna säsongens första seriematch, och för första gången på 16 år
står jag inte som tränare/ledare på en handbolls- eller innebandyplan när det är dags
Det känns väldigt konstigt, och inte speciellt roligt

Lycka till idag, gubbar!
Ni finns alltid i mitt hjärta, men jäklar om ni inte gör vad ni ska! ;)
♥♥♥

I natt tänkte jag

Det kändes som en käftsmäll igår, när beskedet om den flyttade höftledsoperationen kom. Men det har väl släppt lite, har pratat av mig lite (läs: en hel del!) med familj och några fina vänner.
Det fanns ju en beredskap med tanke på allt man hört och läst om sommarens kaos på sjukhusen i Göteborg. Men att operationen skulle flyttas så långt fram var jag inte beredd på.
Nu får man hoppas att den inte blir flyttad en gång till bara..
Jag tänkte på det i natt, när jag funderade på om jag skulle ringa Daniel och be honom komma upp och hjälpa mig när jag skulle vända mig i sängen - smärtan i höften var jäklig och det tog drygt en kvart att komma från sida till rygg. (Ringa är tvunget eftersom han bor i källaren och jag i övervåningen - jag skulle inte kunna skrika så högt att han hör mig ens med megafon)

Jag ger inte mycket för politiker och tjänstemän i Göteborg och Västra Götaland. Hur man kan missköta ekonomin till den milda grad är en gåta. Det borde vara straffbart att slarva bort skattepengarna å detta sätt. Och var klara över att i det här fallet spelar den ingen roll vilken partitillhörighet de har, det är lika illa oavsett.
Det här handlar inte om partifärg, det här handlar om inkompetens och girighet, inget annat. Den här gången gäller det vården, men det är ju lika illa när det gäller spårvagnar, trafik, skola, åldringsvården... Orsaken till mina problem just nu är att de inte ger sjuksköterskorna en rimlig ingångslön, utan väljer istället att betala övertid och hyra in bemanningsföretag till sanslöst mycket högre priser. Sjuksköterskorna begär en ingångslön på 24000:- efter tre år på högskola, landstinget erbjuder lite drygt 21000.. Skamligt! Inte konstigt att syrrorna väljer bemanningsföretag eller att jobba i Norge istället. Och dessutom kan man nästan säkert förutsätta att tjänstemännen tjänar betydligt mycket mer än så, att politikerna gör det vet vi ju.

Jag ska ha det så här och förmodligen värre i minst sju veckor till pga deras inkompetens. Jag tänker inte bli bitter, men jag kan ju heller inte skina av lycka över situationen. Det finns många, många fler som drabbas av det här, dessutom helt säkert värre än mig.

Men det gör faktiskt ganska ont att vara mig just nu.
Så lite gnäll får ni stå ut med

Kram

Det var för bra för att vara sant

I tisdags var jag på inskrivningssamtal på Mölndals Sjukhus inför operationen jag skulle göra på onsdag i nästa vecka. Allt funkade bra, plattröntgen, datortomografi, provtagning, samtal med ortoped, narkosläkare, sjuksköterska...
Förhållningsorder gavs: Sluta med den medicinen direkt pga blödningsrisk och duscha tre gånger med Hibiscrub och jag skulle läggas in på tisdag kl 15.00 och då syns vi då...

Jomenvisst..
Eller inte...

Klockan tre i eftermiddag ringde telefonen.
Det var operationssamordnaren som berättade att operationen är framflyttad pga sjuksköterskebrist.
Till den 27 november...
Två månader till av värk, sömnlöshet och oändlig trötthet.

Skit också

Undrar om den blir av då?

Det närmar sig

Nu rusar dagarna fram, även om jag rör mig i slow motion..

I tisdags var jag på gånganalys, något som jag tydligen ska göra flera gånger under några år framåt. En massa ploppar tejpades fast på fötter, ben, armar och bål, sedan fick jag gå framför en kamera som spelade in - det såg ut som bästa trickfilmningen.. Det roligaste var att forskningsledaren är pappa till en av Daniels klasskamrater från grundskolan, så det blev ett väldigt pratande. Han är lika språksam som mig, så ni kan ju tänka er resten :)
I morgon är det dags att prova ut alla hjälpmedel som jag behöver. En timme med arbetsterapeut och sjukgymnast, sedan ska visst bilen vara full..
Tisdag i nästa vecka är det mer eller mindre en heldag på Mölndal, och sedan är det bara en vecka kvar till den 9e...
Usch så fort det går.

Har börjat försöka fylla frysen så smått. Just nu finns det kalops, kålpudding och chili instoppat. Tänkte väl göra lite lasagne och pannbiff också. Får se hur mycket som hinns med. Tröttheten och värken är kompakt nu, så allt tar väldigt lång tid. Måste vila ofta, så det blir inte gjort så mycket som jag tänkt.
Vill gärna försöka åka ner till Varberg till mamma och Anneli en dag. Helsingborgsbesök hos pappa och Elisabeth har jag fått stryka, resan blir för jobbig. Bjuder in oss på middag i Skåne när de kommer hem från solen i vår istället! ;)

Dagen innan operationen hoppas jag på en fika med finaste AWH, som köpt hus i dag - i vårt område! Det är bara en backe ner , så det lär bli en hel del fikastunder när jag väl kan gå igen. För i slutet av oktober blir hon mamma, så jag ska få krama baby igen - ofta! :)
Sedan får väl Thomas komma och hämta mig med skottkärran, för backen ner går ju upp när jag ska hem.. ;)

Och så väntar vi på att Linda ska få besked om hon får praktik hos Samhall. Hon var på intervju där för ett tag sedan. Tydligen börjar man med praktik i två månader och går det bra kan man ev få anställning. Hoppas, hoppas!

Nu ska jag samla ihop de fyrbenta och gå upp och försöka sova. Var rädda om er!
Kram på er!

Ps: Jag glömde ju! Det där med surfplatta löste sig. Hittade en väldigt enkel och billig som jag köpte för de sista presentkorten jag fick på min födelsedag. Den som spar, hon har ;)
Ds

Mycket att göra

Hm..
Det blir mycket "jobb" inför operationen, det är helt klart.

Gånganalys, prova ut en hel drös med hjälpmedel, röntgen, datortomografi, provtagning, samtal med ortoped, narkosläkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut...
Och en tjock bibba papper som ska fyllas i om hälsan, smärtschema  (HATAR sådana!),  sjukdomshistoria (inte roligare det!), man ska räkna trappsteg i huset (finns många) och berätta vem som ska tvätta, laga mat, handla och städa, m.m...
Sedan rekommenderar de att man ska fylla frysen med färdig mat, se till att man har folk som hjälper till (och det har jag ju - jäklar vad de ska få jobba!!) och - helst flytta sängen så att man har toa, badrum, kök och säng på samma våningsplan.
Och där sprack det! Toa och säng finns i Eternitpalatset på övervåningen, kök på bottenplan och badrum i källaren..
Men vi har planen klar. Jag kommer hem, trixar mig upp på övervåningen där toan med den förhöjda toastolen finns och sedan bosätter jag mig i Balkongrummet. Där finns det då en förhöjd säng, fåtölj med sittdyna, telefon, TV och en extern hårddisk med filmer och serier. En hög med böcker som ska inköpas. Jag får frukost serverad på morgonen och middag på eftermiddagen av Thomas och Daniel - den ene jobbar natt och den andre dag, så det blir bra. Har inte Linda fått jobb, kommer hon säkert hit också. Goa svärmor har lovat att kommit hit och tvätta håret på mig om det behövs.
Och jag lär nog få psykbryt - hur ska jag klara av att inte göra något, och fixa att bli uppassad??!!
Det är verkligen inte min starka sida..

Det är nog den enda gången jag önskat att vi hade en surfplatta, det hade varit käckt att ha på sjukhuset. Är ju bortskämd med att kunna surfa runt och titta på film och serier när jag vill, det är skön avkoppling när kroppen värker. Men överlever nog en vecka, vilka ilandsproblem!

Har jag glömt något?
Just det ja, kaffet fixar Tassimomaskinen och så ska jag nog bunkra upp med lite godis..
Och när jag är frisk igen, då lär stackars Thomas behöva läggas in på vilohem.

3 veckor kvar idag...

Om en månad..

Och idag kom det.

Kuvertet jag väntat så på.

Den 1 oktober ska jag på inskrivningssamtal på Mölndals Sjukhus, en halv dag tar det med info från narkosläkare, ortoped, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, provtagning och undersökning..

Den 9 oktober är det dags för operation (Om den inte blir flyttad, det påpekades noga)

Jäklar i min låda så nervös jag blev nu

Bara en månad kvar

Det här blir tufft

Mycket och inget

Dåligt med uppdateringar på den här bloggen, fantastiskt att någon överhuvudtaget tittar in längre!
Egentligen händer det en del, men har inte riktigt orken att skriva.

Sommaren har ju varit, och är fortfarande (!), härlig.
Vi (mest Thomas förstås) har börjat på sista sidan av huset, så nu är det snart klart. Det blir verkligen bra, är jättenöjda! Otroligt skönt att få det klart, nu känns det verkligen som det mesta är gjort på renoveringen, iaf de stora, viktiga reparationerna. Fortfarande är ju lite smågrejor kvar att göra, källare och trädgård behöver mer omvårdnad tex, men inget som måste göras på stört. Äntligen kan vi slappa och bara vara. Det behöver framförallt min fantastiske sambo, som jobbar så hårt.

Själv får jag inte gjort mycket. Det verkar som det är fritt fall när det gäller statusen på mina onda höftleder. De har blivit väldigt mycket sämre i sommar. Beslutet att ta en paus från innebandyn har visat sig vara nödvändigt, tyvärr. Minsta aktivitet ta hårt på krafter som verkar ha försvunnit helt. Har nog aldrig varit så utmattad och trött förut.
Sover extremt dåligt nu, kanske en halvtimme, timme åt gången. Vaknar varje gång jag ska ändra ställning, det gör - ont.. Sedan tar det en stund att somna om, och så börjar det om efter en halvtimme igen. Så tröttheten är total minst sagt. Märker att skallen inte hänger med riktigt, Vilket blir en källa till både skratt och frustration. Man kan prata med mig, jag svarar ordentligt - för att minuten senare fråga om exakt det vi pratade om. Dessutom gör det att min redan dåliga motorik inte funkar så bra, tappar och snubblar. Nacken, armar och rygg pajar - kryckor är ju inte det bästa för en nackskadad.
Värken är som ni förstår överjäklig vissa stunder.
Men tacksamt nog ska visst kallelsen till operation komma i början av den här veckan, och då ska det tydligen bara var 5-6 veckor kvar.
Vi får se.

Saknar innebandyn väldigt mycket. Nu är det extra svårt när försäsongen skulle vara i full gång, Björnslaget spelas denna helg och jag är inte med. Nu är det ju extra tufft för laget och klubben, och att inte kunna hjälpa till då, känns verkligen inte bra. Det är skit helt enkelt. Men har inget val, så det är bara att försöka acceptera det.

När jag läser vad jag skrivit, märker jag att det låter ganska deprimerande. Men jag är på gott humör för det mesta, och deppar faktiskt inte.  :)
Är bara så jääääla trött!

Nu ska jag laga lasagne till mina fina, och sedan blir det nog lite sol i bersån..
Kanske jag kan locka hit Linda på kaffe och lite mat :)
Ha en go söndag
Kram

11000

Lite kul,  besökare nr 11000 passerade visst idag.
Tur att några få tittar in ofta ;)

Kram på er ♥

Plocka upp tråden

Det är ju längesedan jag var tvungen att sluta jobba, och helt naturligt försvinner gamla jobbarkompisar åt olika håll.
Nu har jag fått kontakt med två av de allra bästa, Tina och "Rögle".
Tänk att man bara kan spinna vidare som om mer än 20 år inte gått.
Fantastiskt!
:)

Lugn lördag

Nu är Anneli tillbaka på sjukhuset igen, nya anfall. Ännu så länge hjälper inte medicinomläggningen, tyvärr är det just nu snarare tvärtom. Men på något sätt måste vi (Anneli!) ha tålamod, den här typen av läkemedel tar en stund innan den ställer in sig. Nu har hon fått ny tid till Sahlgrenska - läkaren kom från semestern i måndags och kallelsen kom redan på onsdagen! Snabbt jobbat :)
Får se vad hon kommer fram till då. Men det är jobbigt för min syster, det tar hårt på huvud, själ och kropp..

I kväll flög Daniel och Mikael till Sunny Beach, Bulgarien för en veckas semester. Att de är utvilade när de kommer hem är nog inte så troligt, men jag hoppas de får en kanonresa :)

Målningen av huset går ganska långsamt, undrar om vi hinner klart i år? Det är inte så lätt för Thomas, han målar på fridagarna och det gäller att vädrets makter är nådiga. Den senaste tiden har solen lyst när han jobbat, och regnskurarna avlöst varandra på de lediga dagarna. Fast jag tycker det är ganska ok, han behöver vara ledig också - och det vi inte hinner i år, får vi ta nästa sommar. Då kanske tom jag komma upp i ställningarna :D

Nej, nu ska det bli en stund med Netflix och The Killing. Eftersom jag är ensam hemma styr jag över fjärrkontrollen ikväll, så det blir nog några avsnitt på raken. Kanske någon sliskig vampyrserie också, vem vet? ;)
Och ett liitet glas rött.. Vin alltså!

Ta vara på er därute
Kram

Beslutet är fattat

Bli inte oroliga, det är egentligen inte något allvarligt
Det är bara ett stort, stort nederlag för mig
Svårt att sova är det när tankarna snurrar och kroppen värker

Beslutet är taget, och det känns inte bra.
Eller jo, skönt på sätt och vis, som det är när man bestämt sig
Men det gör mig ledsen

Måste lägga innebandyn på hyllan redan nu
Hade ju tänkt att fortsatta fram till operationen,
men jag orkar inte - kroppen sätter stopp
Orkar inte gå några längre sträckor, det gör för ont
i höfter, ben och nacke
Det gör ont när jag sitter, ligger eller står
Det sticker, ilar och kryper i ben och fötter
Armar, händer och rygg funkar inte ordentligt
för kryckorna är ingen bra grej för en nackskadad
Nätterna är bara en pinlig transportsträcka
Om jag har tur sover jag två timmar i sträck
Men oftast max en timme i stöten
Nu är jag så trött att det går inte längre

Det är visst bara jag som inte fattat att det inte skulle hålla
Familjen och vännerna sa bara: Det var på tiden..
Men jag vill ju så gärna
Det är så roligt
Och gubbarna är så himla goa
De retar mig till vansinne
De får mig att skratta
De får mig att glömma den jävla kroppen
De hjälper mig över sargen..

Men jag vill orka fungera med familjen
Jag vill orka med operationen
Jag vill orka le
Jag vill orka vara jag

Jag säger bara:
I'll be back

Töntigt, men jag var tvungen ;)

En kärlekshistoria

Det här radioprogrammet sändes idag.
Det handlar om den stora kärleken, djupaste sorg och framtidstro.

Annika, du är en av de finaste och starkaste personer jag känner!

Kram

Lyssna här!

Rubrik kan ju vara bra att ha

 

 

Långt uppehåll igen, förlåt för det! Men det har varit en ganska innehållsrik vår och sommar. För en gångs skull får ni den i lite bilder.. :)

 

 

Daniel och jag fyllde år. Det blev inte så mycket firande, men Linda (och lite jag) fixade den här fantastiskt goda gluten- och laktosfria Prinsesstårtan. Tips om du är glutenintolerant: Välj ICA's marsipan på rulle - den är glutenfri. De andra är utbakade i vetemjöl..?!

 



 

 Massor av mat har lagats förstås. Med två hungriga tvåmetare som äter både hemma och på jobbet blir det en hel del olika alster i femlitersgrytan :)

 

 

Vi fick tag i ett jättefint furubord på Blocket. Nu känns matrummet rymligare och mer komplett än vad det gjorde med vårt matrumsbord. Om man vill kan man lägga i skivor - då får man lätt plats 10 personer :)

 

 

 Sommarens STORA projekt har påbörjats - ommålning av huset. Nu ska det bli lika fint på utsidan som på insidan.

Den här sidan är nu klar, "bara" tre kvar. Bilder kommer senare!

 

 

Rollo bor hos oss några veckor eftersom både Kola och Ditte löper. En ung man i sina bästa år, fullständigt förvirrad mellan varven som ungtuppar brukar vara. Han och Fred har hittat sina roller och ligger oftast som två små lejonbröder på trappan och bevakar omgivningen.

 

Min underbara familj gav mig presentkort i födelsedagspresent, så nu kan jag köpa böcker igen :)

Många böcker! En av dem var den här, kanonbra! Det kommer nog att bli mycket läsning i höst, så jag börjar att bygga upp ett lager. Det svåra är att inte börja läsa redan nu..

 

Tyvärr är det ju saker som inte är så roliga också.

Anneli kämpar med sina EP-anfall som inte vill försvinna utan snarare ökar och blir värre. Nu har hon fått en enligt utsago oerhört duktig neurolog på Sahlgrenska, så vi får se om hon kan få den hjälp hon behöver.

Linda har iofs inte blivit sämre, men inte heller bättre. Vi har lite uppslag på vart hon kan söka vidare för att få en diagnos, och hon har flera läkarbesök inplanerade. Hoppas att dessa åtminstone kan leda till en diagnos, så hon kan få rätt hjälp. AF och F-Kassan mer eller mindre kräver diagnos för att hjälpa till, så hennes liv skulle underlättas väldigt. Hon kämpar hårt för att göra någon form av aktivitet varje dag, men helt plötsligt ser man hur hon blir alldeles grå och energin bara försvinner.. Jättejobbigt för henne, och för oss att se också förstås.

Och så mina höfter.. Kan väl bara enkelt konstatera att jag är glad att operationerna kommer hyfsat snart. Sömnen funkar inte speciellt bra, det värker vidrigt mycket på nätterna. Så är ständigt trött nu och har svårt att komma igång på dagarna. Ganska glad att jag har en man som jobbar nätterna - jag måste ju vara tyst när han sover. Att han inte är lättväckt behöver jag ju inte berätta för någon.. ;)  

Men det är lite jobbigt nu. Kan inte gå några längre svängar med kryckorna, eftersom nacken pajar annars. Och det är bara hemma jag inte använder dem. Märker att stickningarna i armar och händer har blivit värre igen, stelheten och värken också. Motoriken har också blivit försämrad, men jag hoppas att när jag inte behöver kryckorna längre att jag ska bli bättre igen. Det där med nackskada och kryckor funkar inte så bra ihop.. Är så tacksam för att jag fick mitt parkeringstillstånd till bilen, livet blev så mycket lättare då! Nu behöver jag inte gå så långt när jag ska handla eller göra något annat. Det är så skönt!

Förövrigt är allt bra. Daniel åker en vecka till Bulgarien med bästa kompisen i augusti. Han har kommit längre fram i bostadskön, och fick gå på en visning för ett tag sedan. Tyvärr fick han inte just den här lägenheten, vilket han blev väldigt besviken för. Men nu vet han iaf vad och var han ska söka för att få chansen. :)

Thomas sliter och släpar som vanligt. Jobbar och målar huset. Men trivs ganska bra med livet iaf, renoveringen börjar äntligen bli hanterbar. Jag har ju inte kunnat göra en bråkdel av vad som var tänkt, så det har blivit mycket för honom. Men nu har vi ett väldigt fint hus som vi båda trivs i. Gott är det :)

 

Ha det gott, nu får det räcka för idag!

Kram på er ♥



Snabb uppdatering

Dagarna flyger verkligen i väg just nu. Mycket som händer och fötter, så det där med att skriva i bloggen hinns inte riktigt med. Men lite ska ju kunna plitas ner iaf.

Dippen verkar klara sig :) Kör liten egen variant med vet's goda minne, eftersom de inte trodde hon skulle klara sig. Ständig passning, fortsätter med penicillin, ska dra ner på morfinet så sakteliga. Det verkar ha läkt sig riktigt bra och trots alla varnande ord verkar det växa fram ny, frisk hud igen. Idag skrämde hon Thomas lite. Det hade bildats en ganska tjock sårskorpa och jag har varit lite bekymrad över att den skulle ramla av för tidigt. Idag upptäckte Thomas två ganska rejäla blodfläckar där Dippen legat och såg då att skorpan ramlat av. Men det verkar ha gått bra - rosa, fint skinn bildas där skorpan satt. Så otroligt nog ser det ut att vår Dipp ska fixa detta också.
Men jäklar i min låda - hon har alltid varit en av de mest envisa och egensinniga hundar jag någonsin träffat. Och jag lovar, hon är ännu värre nu, efter att blivit lite, lite bortskämd...
Mer om det en annan dag!

Ska också snabbt berätta att Marianne flyttat in i sitt fina hus. Igår gick flyttlasset, berättelse om den historian tar vi också en annan dag. Efter visst besvär är hon nu installerad, och det blir hur fint som helst
Lycka till, syrran!
Ni kommer snart att kunna sova om nätterna, du och hundarna. För älgarna brukar oftast inte kliva upp på altanen. Och vättarna bor någon annanstans.. ;)

Kram & godnatt

Lugn och ro? Nä..

Hade en mysig midsommarafton med Linda och Marianne på middag. Senare kom Anne på fika och jordgubbar. Som blev ett äventyr att få tag i, de hade sålt slut när jag skulle handla. Lite halvpanik blev det, men lyckligtvis hade inte grönsakshandlarn på Munkebäckstorget stängt, så kvällen räddades :)

Måndagen blev inte rolig. Skulle till Blå Stjärnan och ta stygnen på Dippen, och fick en chock när jag lade henne på bordet. En jättestor böld hade kommit från ingenstans, placerad mitt på den största av henens tumörer. Den fans där inte på söndag förmiddag, när jag tvättade av magen lite på henne. Däremot var tumören större än vanligt, vilket Marianne & Linda tyckte redan i fredags. Jag trodde då att det var för huden var så sträckt efter operationen. Men förmodligen hade bölden börjat redan då, även om man inte såg den. På måndagen såg den hemsk ut, varig, och mycket vätska. Veterinären sa att den skulle vara, hon ville inte öppna den utan tyckte att den skulle spricka själv. Efter en diskussion fick jag ordentligt med penicillin (hon och hennes kollega ville bara ge för sju dagar). De chockade mig ordentligt dessutom eftersom de trodde att hon inte kommer att överleva det här - de anser att det är nekros runt bölden.. Var helt knäckt när jag tog Dippen under armen och gick.
När jag kom ut i bilden fick jag vända och gå in igen, bölden sprack. Väldigt bra tyckte jag, för de sköljde ur den väldigt ordentligt, på ett sätt som jag inte hade klarat själv hemma. Nu blev den ordentlig rengjord.
Och hoppet har kommit tillbaka. Mona var här och tittade på eländet igår, och tycker det ser bra ut. Det finns levande vävnad (det hade jag redan sett) och det har redan bildats en tunn hinna över såret. Förmodligen kommer huden att bli extremt tunn och ömtålig över tumören så vi lär nog få skydda den ordentligt. Men så länge Dippen inte har ont, eller verkar sjuk och såret läker så finns det ingen anledning att låta henne somna.
Idag var hon verkligen sur över att inte få gå på promenad med Thomas och de andra hundarna. Och den senaste Dippenidén är att man gör inte sina behov i trädgården - man går utanför staket. Fattar inte matte & husse det, står hon och hukar, blänger och ser ut som hon pinkat på sig. Typ.
Dippen i ett nötskal.. ;D
Så nu får vi se hur det går. PC, morfin och lugna dagar så kanske hon klarar det här också.. Vi vågar inte hoppas på att få ha henne kvar så länge, men med den här otroligt envisa gamla damen vet man aldrig. Vi kommer inte låta henne ha ont eller må dåligt, och just nu gör hon det definitivt inte - ligger med tassarna i vädret och snarkar :D
Bortskämd som få har hon blivit också, mat äter man bara om man får ett uppvispat, rått ägg nedblandad.. Och så piller i leverpastej, pannkaka och skinka..
Vilken pina hon kommer att vara när hon blir frisk :D

Kram på er

Trevlig Midsommar

 

Hoppas ni alla får en skön midsommar,

och inte blir för blöta varken på utsidan eller insidan :)

 

För min del blir det en lugn helg, med tvätt, vila och avkoppling. Linda och kanske någon mer kommer hit ikväll, Thomas jobbar och Daniel är på Orust med ett gäng kompisar.

Tråkigt att Thomas jobbar, men vi mös till det lite igår. Annars är det en helg som passar mig perfekt! :)

Nu är det dax att ta en sväng till och se om jag kan hitta några jordgubbar

Skickar en speciell kram till Anneli, som mår sisådär idag! ♥



Lite i chock

Har som ni märker varit dålig på att uppdatera bloggen - igen. Varit jättetrött några dagar, har inte ens orkat läsa mina deckare eller vara inne på nätet, hör och häpna! ;)

Dippen mår ganska bra. Hon äter inte något utom pannbiff, pannkaka och skinka men verkar inte ha jätteont och sover mycket. Det beror nog på morfinet hon får, men vi ska snart sluta med det. Det blir ytterligare 5-8 dagar i extrem stillhet, vilket blir intressant utan lugnande... Sedan tar det två veckor till innan hon får gå i trappor, hoppa upp i soffan eller följa med ut på längre promenader. Och med tanke på att det är Dippen vi praar om, lär hon nog driva oss till vansinne, för hon är fruktansvärt envis. :)

För min egen del har det varit en omtumlande dag. Var på Ortopeden på Mölndals Sjukhus idag för en planering inför ev operation av mina höftleder. Blev undersökt av en mycket trevlig och effektiv läkare som enkelt konstaterade att jag ska opereras. Och efter som jag är ung (!!) och frisk för övrigt passar jag bra in i en studie där man jämför två olika proteser. Förutsättningen är att man måste byta båda höftlederna samtidigt. Fördelarna är ju självklara, jag slipper gå igenom operation och rehab två gånger. Dessutom får man väldigt bra uppföljning - i 10 år! Till läkarens, och min egen, förvåning bestämde jag mig direkt, jag hoppar på studien.
Så nu blir det operation troligtvis redan efter sommaren, och på Mölndals Sjukhus! Slipper åka utanför stan och söka annan vårdgivare för att få operationerna i rimlig tid. Och slipper att göra två operationer som drar ut på tiden. Funkar allt som det ska är jag någorlunda återställd redan vid jul - fattar ni?!
Det gör inte jag..
Det kommer helt klart bli en pärs, och jag kommer säkert vara rastlös som få innan jag kan röra mig ordentligt, men:
Att kunna gå ut med hundarna, ut och promenera med Thomas. Att klippa gräset (det kommer jag nog ångra att jag ens tänkte nästa sommar) skulle vara fantastiskt. Att kunna sova..

Fattar det helt enkelt inte

Nu är hon hemma!

Finaste lilla Dippen, nu ligger hon här hemma på finaste Frölundafilten. Trött, mycket medtagen och skakig förståss. Hon få inte gå i trappor, inte hoppa upp o ner i soffan själv, och bara korta koppelpromenader de närmaste veckorna. Hon är inte utom fara ännu, blödningsrisken finns där, men i samråd med veterinären bästämdes att hon nog har det bättre hemma. Hon blir ju väldigt deppig och moloken när något händer, samtidigt som hon har ett fantastiskt läkekött. Så vi bestämde att hon får komma hem som planerat.
Sååå skönt :)

Dippen kämpar!

Sent, men nu kommer en liten rapport om Dippen. Måste ju ringa runt till familjen först..

Dippen är opererad och ligger nu på intensiven. Operationen gick ganska bra, men blev mycket komplicerad. Enligt vad veterinären berättade, händer det ibland att en del äldre tikars vävnad (i buken) kan bli uppluckrad i samband med infektioner. Det gör det ju väldigt svårt att fästa stygn.
Och våran Dipp ska naturligtvis vara det svåraste fallet vår veterinär stött på. Hon beskrev det som att försöka sy korstygn i gelé - och då förstår man ju problemet som uppstår när man ska sy ihop kärlen efter att ha tagit bort en infekterad livmoder.. Hon löste det till sist med att lägga ett slags nät istället. Detta löses upp i kroppen efter ca 4 veckor. Som tur var fick Dippen ett blodtrycksfall precis när de gjorde detta vilket gjorde att hon nästan inte blödde alls. Som vet uttryckte det: Dippen skötte sig jättebra, fick tom blodtrycksfallet på rätt ställe.. :)

Så så här långt är det väl. Men pga blödningsrisken (och den är ju nu extra stor) är det 50/50 att vår lilla Nipper Dippa klarar sig. De kommer inte att öppna henne om hon börjar blöda - det finns inget de kan göra då. Så nu är det bara att hoppas att hon är stark nog att ta sig igen om första dygnet.

Det blir nog en lång natt det här..

Vill bara tacka för alla vänners peppande, det behövs. Alla förstår nog inte hur mycket man kan fästa sig vid en liten hund. Men hon har varit en del av Mariannes och min familj i 12½ år och är en oerhört viktig del av oss alla. Dessutom, alla som känner Dippen vet att det finns verkligen bara en av henne, hon är den knasigaste lilla knäppkänga jag vet. Hon kan inte beskrivas, hon måste upplevas!

Fortsätt kämpa Dippis, vi vill ha hem dig fort!

Hoppas, hoppas...

Dippen, en sommar för några år sedan

Lite äldre nu men lika söt

 

 

Sitter och väntar. Och väntar. På besked från de duktiga veterinärerna på Blå Stjärnan här i Göteborg.

Vår lilla Dipp är sjuk, hon har fått livmoderinflammation och måste akutopereras. Det är en livshotande sjukdom för alla tikar, men hon är ju dessutom 12½ år så det blir en tuff dag för henne.

Och för oss.

En lång, lång eftermiddag ska snigla sig förbi innan vi får besked om hon klarat operationen. Gör hon det och hon återhämtar sig bra, får vi hämta hem henne i morgon

 

Lilla stumpan, kämpa på nu! ♥♥♥





Lycka

Inte mått så bra idag. Nästan omöjligt att sova som vanligt, men framåt 4-tiden somnade. Bara för att vakna av något som mest kändes som ett blodtrycksfall med ett akut illamående. Hann precis rusa (eeh, ok..) ut på toa när magen vände sig ut-o-in. Sedan somnade jag inte förrän Thomas kommit hem från jobbet vid 6-tiden..:/  Tror att det beror på sömnbrist helt enkelt, sover nästan ingenting nu pga värken.
Så dagens aktiviteter blev inställda, förutom läkarbesöket med Linda. Hon skulle på ett första besök på sin nya VC och fick en (vad det verkar iaf) mycket sympatisk kvinnlig läkare från Ungern. Hon verkade vara ganska påläst om Linda och var helt inne på att:
1) TA olika prover för olika typer av infektioner
2) Testa för Malaria
3) Remiss till Öron/Näsa/Hals för ev bortoperation av mandlarna
4) Ev remiss till Infektion på ÖS
Så så här långt verkade det väldigt bra. Men inte för att jag vill vara negativ, men det har verkar bra förut och blivit rena katastrofen, så vi väntar och ser..

Och vad har det här med lycka att göra? Tja, veckans Real Life handlar just om lycka.
Yohanna undrar:

Vad är lycka?

- är du lycklig?

- känner du lycka mest hela tiden eller får du sånna där små ögonblick av lycka?

- vad gör dig lycklig? Vardagslycklig alt. viktig-lycka.

- hur känns det att vara lycklig samt O-lycklig?

 

Och det fick mig att fundera. Förstås.

Jag är nog av naturen en lycklig människa tror jag. Inte så att jag hurtigt skuttar runt likt en Pollyanna, ler, skrattar och hela tiden måste tala om hur lycklig jag är. Nej, mer på ett lite lugnt sätt. Tex när jag deppar ihop över värken eller dotterns eller syrrans sjukdomar, kan någon säga något som får mig att fnissa, eller en av hundarna kommer och knör i soffan. Eller när sambon (som inte är de stora ordens man) helt plötsligt från ingenstans säger att man är fin. Eller sonen som inför sina lagkompisar säger att han har den snällaste mamman. Eller dottern som på något sätt känner på sig att man behöver höra något snällt, skickar det finaste smset man kan tänka sig. Eller bara känsla när man sätter sig i bersån med en bok och kopp kaffe..

Eller när någon av killarna i laget ser att man fixat håret. Eller någon av de goa vännerna bara finns där och orkar lyssna när man behöver gnälla av sig lite.

Jag tror attt jag är lycklig hela tiden med toppar och dalar. Det är klart att man blir skittrött på allt ibland, men jag är faktiskt glad över att fint jag har i livet. Kan nog inte skilja på vardagslycka och viktiglycka.

För mig känns lyckan olika beroende på vad det är. Oftast bara en nöjd känsla, men ibland hjärklappning eller pirr i knäna och tårar som rinner  :)

Olycka, då är det tungt att andas eller hjälplöshet eller hjärtklappning och tårar som rinner..

 

Nu har jag suddat och skrivit om några gånger. Det är inte så lätt som man tror att definiera lycka och olycka!

 

Ha en go kväll därute, det ska jag ha!

Kram

Återförening

Besöket i Varberg blev väldigt trevligt - när jag väl kom fram. Tänkte inte på att det var fredag och sommarrusning.. Ska man åka till en sommarstad, ska man inte åka dit på fredag eftermiddag. Dumt.
Men jag kom fram till sist iaf, hämtade Anneli på sjukan och åkte hem till henne för att hon skulle betala räkningarna. Sedan åkte vi hem till mamma, fikade och Anneli fick krama om sin Älva.
Förhoppningsvis kan hon åka hem efter helgen.

Idag tillbringades förmiddagen i en oerhört varm berså. Kaffe och en god bok fick ett par timmar att försvinna alldelesför fort :)
På eftermiddagen åkte Linda och jag till Landvetter för att hämta Rebecca, Lindas fina kompis som har levt deras dröm i Egypten i drygt ett år. Hon har jobbat på hotell i Sharm el Sheik men nu kom hon hem. Tårarna rann på tjejerna när de träffades, och nu är de hemma hos Linda och har det gott.
Misstänker att det är mycket som ska uppdateras.. Skräckfilm stod visst också på programmet så med kännedom om hur de här två damerna är, pips det nog en hel del. Och hemvändaren gömmer sig nog bakom kuddarna i soffan :D

NHL på TV'n, kyckling o melon till middag och ett glas vin på det - bättre kan man inte ha det!

Ha en fortsatt trevlig helg därute!

Glad

Hade ju ett möte med innebandylagen ikväll. Det handlade helt enkelt om de kunde tänka sig att slå ihop två lag till ett och på så sätt rädda laget och klubben.
Och så blev det. Efter att ha gett förutsättningarna och mina tankar (som jag våndats över hur jag skulle lägga upp det!!) blev det ganska enhälligt beslut om att vi går vidare som ett lag.
Så glad och så nöjd. Vågade inte hoppas att det skulle funka, men jag borde vetat bättre än att inte tro på mina gubbar!
Sååå skönt!

Varit hos Linda och grejat lite idag. I morgon kommer en god vän och hämtar marsvinen som hon sålt till hans systrar. Lite sorgligt för henne, men hon hinner inte riktigt med dem och jag är ganska tacksam. Är ordentligt allergisk mot dem, och nu behöver jag inte klia ögon och andas tungt när jag är hemma hos henne  :)

I morgon blir det en sväng till Varberg igen. Anneli ska få ett par timmars pemission från sjukhuset och jag har lovat att hämta henne på avdelningen. Betala räkningar och sedan hem till mamma för fika och massor av gos med Älva står på programmet. Det ska bli roligt :)

Nu blir det sängen för undertecknad. Det har varit en turbulent dag, som slutade väldigt bra. Nu är jag helt slut, så sängen drar verkligen!

Nattinatti alla där ute

Dåligt med uppdateringar

Är inne i en period när tiden och orken inte räcker till för att skriva här. Och det är ju synd, för det är väl egentligen just nu som behovet är störst - mycket händer runt omkring mig, och det är svårt att hålla isär tankar och funderingar.

Fokuset ligger ju på Linda och Anneli som kämpar på så mycket de kan.
Imorgon ska vi tillbringa många timmar på Sahlgrenska, Linda ska göra en undersökning av hela mag/tarmsystemet genom att svälja en liten kamera. Just nu fastar hon, och har druckit någon typ av medel som ska rensa hela systemet. För andra dagen i rad.. Haha, nej så tuffa är de inte att man måste fasta i två dygn - min älskade dotter upptäckte i natt att det inte var idag, tisdag hon skulle undersökas utan i morgon onsdag. Så hon käkade middag kl halv två inatt, och nu fastar hon igen ;)

Anneli (som förresten säger att det är ok att jag skriver hennes namn här) ligger fortfarnade inne på Varbergs Sjukhus. Det sprakar friskt i huvudet och läkarna gnuggar sina geniknölar för att komma på hur de ska få ner anfallen. För hon har ett utdraget anfall som pågår hela tiden, med kortare avbrott. Tack och lov håller sig kramperna borta nästan hela tiden, och peppar peppar så håller sig Grand Mal borta. Jag var hos henne en stund igår, och åker ner en sväng på fredag igen. Om hon mår skapligt ska hon få ett par timmars permission så hon kan betala räkningar och framförallt få träffa sin älskade Älva en stund.

 



 

Anneli''s ögonsten!  Älva är en busig, smart och mycket påhittig storpudel

Denna unga dam har fått vår mamma att "Älva-säkra" sitt hem eftersom

busfröt hittar på nya rackartyg hela tiden :D

 





Innebandyn tar helt plötsligt en massa energi från mig. Tyvärr inte positiv. Klubben har inte sköts speciellt bra de senaste åren och resultatet har kommit nu. I förra veckan tog två av styrelsemedlemmarna (!!) med sig sitt pojklag och gick till en konkurrerande klubb. Det kommer troligen att vara droppen om får bägaren att rinna över. Ska ha ett möte med mina båda seniorlag men det är frågan om vi kan få ihop ekonomin så vi kan fortsätta. Har ett par varianter, men det gäller att jag kan få med killarna på det. Vi får se. Att inte ha någon ungdomsverksamhet håller inte i längden om man vill ha en livskraftig klubb. Det förstod inte den gamla styrelsen, åtminstone gav de inte ungdomslagen förutsättningar att lyckas...
Mitt problem är också att jag nog inte kommer att varken orka eller ha möjlighet att dra det tunga lass som behövs för att få det att funka. Min värk blir ju inte bättre precis, och det tar på krafterna en del. Nu ska jag ju till ortopeden om tre veckor, sedan får vi se när operatioerna blir. Men det gör ju att jag kommer inte att kunna lägga mycket tid på innebandyn.
Och någon annan finns det inte, inte nu iaf..
Vi får se hur det går

Nu ska denna trötta kärring plocka ihop och masa sig i säng

Kram på er

Livet

Satt idag och tyckte att livet är ganska tungt och jobbigt just nu. Trött som en jagvetintevad efter att sovit dåligt ganska länge - somnade vid åtta i morse och vaknade strax före elva när mamma ringde.
Var hos syrran A igår igen, hon var dålig. Nu blev hon bättre under kvällen och hon ville verkligen jobba idag, så så blev det. Men när hon kom hem i förmiddags fick mamma ringa ambulansen, och nu är min fina syster tillbaka på sjukhuset igen.. :/
Med Lindas hälsoproblem och egen värk blir det lite mycket, och jag tyckte allt lite synd om mig själv.

Så ringde syrran M. Och hon hade ett väldigt tråkigt besked att lämna. En av våra valpköpare, L, avled häromdagen efter en tids sjukdom. Och då blev det som det står i versen:

Ibland hejdar sig tiden ett slag.

I kväll skickar jag alla mina varmaste tankar till M och husses ögonsten Ludde

Vila i frid, L

Du var en väldigt rolig, varm man som vi tyckte mycket om

Kommer alltid att minnas de glada skratten och dina ihärdiga

försök att antingen få ta hand om Fred, eller få oss ta valpar efter honom

Vi kommer att sakna Dig

♥

 

Ludde en trevlig sommardag 2008

när vi träffades på en valpträff i Änggårdsbergen

 

 

 

 



Roliga brev

Igår kom det två brev som jag slet upp snabbare än blixten.

Brev nr 1 kom från Trafikkontoret. Efter att ha läst det tre gånger fattade jag äntligen att parkeringstillståndet är beviljat! Det tillstånd som min förra läkare vägrade hjälpa mig med för att hon inte trodde jag skulle få - hon ansåg att jag behövde det, men hon menade att det var ingen idé att söka för de delar inte ut några om man inte sitter i rullstol så därför var det meningslöst...
HA! Jag fick det iaf, och det kommer göra mitt liv så mycket lättare!

Brev nr 2 kom från Ortopeden på Mölndals Sjukhus - jag har fått tid för läkarebesök redan den 17 juni! Härligt, då blir det kanske operation redan till hösten.

För övrigt har det varit en lugn dag. Skjutsade Linda till en anställningsintervju, därifrån åkte vi till Frölunda Torg för att fixa foto till mitt p-tillstånd och sedan blev det en fika hos syrran M. Kvällen har jag tillbringat med jättepappershögen allan, sorterat, slängt och arkiverat ;)

Och nu dyker jag ner i en av mina böcker jag köpte häromdagen, med ett litet glas vin inom bekvämt räckhåll.

Livet är allt bra skönt ibland :)

Trögt

 

Har hamnat i bloggtorka i kombination med en rälig trötthet. Men det har inte varit händelselöst, så här kommer en liten uppdatering..

Senaste veckan har det varit riktig sommarvärme ett par dagar. Passade förstås på att knô i affärer för att riktigt känna hur mycket jag inte gilla att shoppa. Men Linda hittade en hel del fint och jag kom hem med ett par sommarbyxor och en fin överdel.

 

Syrran A kom hem från sjukhuset efter över en veckas vistelse där. Den här gången har de iaf verkligen satt igång en utredning, som redan gett en del svar. Medicinen har ökats radikalt, så vi kan väl hoppas att det hjälper. Som vanligt skriver jag inte mer här, undrar ni över något kontakt mig privat.

Syrran M har sålt sin lägenhet! Hon fick dessutom betydligt bättre betalt än vad som var väntat, helt underbart! Hennes husköp var verkligen meningen att bli av, det är så roligt :)
Första juli blir det flytt om allt går som det ska!

Linda har åkt på förkylningen som vi andra haft, fast hon får den värre. Vi har lite funderingar om vad hennes sjuka kan vara,nu hoppas vi på att läkaren på hennes nya vårdcentral kan ta prover. Mer om detta när vi vet mer. Hon har iaf fått tid till kameragastroskopi om ett par veckor.
Hon har mycket fint besök för tillfället, Dippen löper och har fått flytta hem till henne ett tag. Till allas våran lättnad! För stackars Freddan har alla känslor kvar, även om han är en mycket gammal farbror, och har nog vankat ett helt maraton de senaste två dagarna.
För han vet att det är något väldigt trevligt med lukten, fast han verkar ha glömt vad det var.
Bara att det är något viktigt. Och väldigt nödvändigt.

 Igår tog Linda och jag en myskväll med grillad kyckling och sallad. Thomas jobbade och Daniel spelade sina spel. Melodifestivalen genomleds av mig och avnjöts av Linda - men jag får väl erkänna att det fanns en och annan låt som var riktigt bra..  Islands bidrag var bäst, både öra och öga njöt, jag gillar Robins fantastiska röst och så var det väl någon mer. Danmarks vinnarlåt var bra, men jag var väl inte helt övertygad. Petra Mede övertygade däremot helt och fullt, hon var grym som programledare!

Idag har vi sett Tre Kronor ta VM-guld :D
Så bra gjort, och så kul att de fixade det på hemmaplan!



 

VM-hjältarna Loui, Joel och Fredrik :)

Fotot från Fredrik Pettersson's twitter

Ofrivilligt uppehåll

Det var ju inte meningen att det skulle bli uppehåll i skrivandet, men veckan har varit lång.
Förra helgen gick mest i vilans tecken, fick syrran A's jobbiga hosta och det blev inte mycket sömn. Lite feber och mycket värk gjorde att jag mer eller mindre däckade.
Syrran M kom och fikade en stund i söndags, det var en förhandsvisning på hennes lägenhet. På måndag är den "riktiga" - det ska bli spännande att se hur det går!
I tisdags blev det en ny akutsväng till Varberg, syrran A var dålig igen. Åkte hem på natten och dagen efter fick hon ambulanstransport till sjukhuset, där hon fortfarande vilar ut. Hon har det tufft, min fina syster

Dagen efter däckade jag igen, det är visst inte mycket med mina ben nu. Försämringen har kommit fort, sover nästan ingenting pga smärtorna. Kan inte gå speciellt långt heller, för nacken börjar ge sig pga kryckan. Det är fruktansvärt frustrerande, kan ju inte göra något. Vill ju jobba i trädgården, måla hus och klippa gräs. Dammsuga, gå ut med hundarna och ta en promenad hade ju varit drömmen just nu.. Och tvätta fönster..
Är väldigt nervös för operationerna, men inser ju att de är nödvändiga. Får hoppas att det inte dröjer för länge.

Linda är väldigt nöjd med sin nytapetserade lägenhet - Thomas hjälpte henne i veckan. Han är så gó min fine gubbe!

 

Det syns inte så bra, men dödskallarna är gjorda av silverblommor,

tapeten är mattsvart och så fladdrar det runt blanka, svarta fjärilar

Bilden gör inte tapeten rättvisa, den är faktiskt jättefin!

 

 

I morgon blir ett ny sväng till Varberg. Linda och jag åker och hämtar upp mamma för ett besök hos Anneli. Det ska bli mysigt :)

 

Veckans Real Life handlade om dolda talanger. Jag missade det den här gången. Och det är väl lika bra, för just nu känner jag mig inte speciellt bra på någonting.

Får ta nya tag nästa vecka istället..

 

Kramar på er